「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Det var knappast en nyhet för mig när jag mitt i all stress hoppade in i en taxi mot körskolan och taxi chauförren nämnde att jag låter som en kille. Så jag satt och tänkte på vilka mina influenser är, vilka är det som lär mig japanska som jag får talet ifrån och förutom Yuji då som definitivt är en man så är det bara en kvinnlig skådespelare som jag riktigt bryr mig om och hon är ganska.. mustig om man säger så. Så det är inte så konstigt att jag pratar japanska som en riktig medelålders man, yoshi!



Miura Tomokazu
Jag tycker han är riktigt snygg och älskar honom i Shinzanmono.


Hiroshi Abe
Är min absoluta favorit, bäst är han i Shinzanmono, At Home Dad och Kekkon Dekinai Otoko.


Nogiwa Yoko
Den enda kvinnliga skådespelare jag gillar, älskar henne i Double Kitchen.


Tamura Masakazu
Älskar honom, han är uppe i topp med Hiroshi Abe, jag tittar på allt dom gör. Bäst är han i Otousan och Dare Yori mo Mama wo ai su.

Jag vill jättegärna se hans mer senare, Soka, Mo Kimi wa inai no ka. Men det får bli när jag är redo för konstant böleri. Det är nog rena rama tårdramat.

(Jag har duttat dit platserna för "hand" så dom är lite cirka).

Efterskalven härjar fortfarande, nu sist skakades bl a Gunma-ken om en aning men då den bara mätte 3 på skalan så kände vi inte den här hemma på 4:e våningen trots att Tokyo inte ligger så långt bort härifrån. Nån timme tidigare kunde jag dock känna 4:an som Gunma hade.

Jordbävningar som är såhär svaga (och Tokyo inte är epic center) känns ungefär som när personen bredvid dig rör sig lite eller om en riktigt tung lastbil kör förbi utanför. Det är när man börjar tycka att det var en otroligt lång lastbil som man vet att det är en jordbävning. Vi har dom hela tiden så man tänker inte så mycket på dom, oftast sover man eller åker tåg eller så. Jag sov genom förskalvet till 11 Mars men det var lite extremt av mig.

På japanska heter jordbävningen 東北地方太平洋沖地震 (Touhokuchihoutaiheiyouokijishin)

Just nu brainstormar jag och Yuji rätt mycket om hur vi måste updatera vårat evakuations-kit. Vi har ett typ tryckt inne i en garderob som är lite halvtaskigt och halvgammalt. Lite hjälmar, liggunderlag, vattenrenare och så vidare vore rätt bra att införskaffa när det finns att köpa igen.

Nu har vi ris! Jag fick äntligen tag på en påse när jag gick förbi Seiyu för att passa på och nappa på deras kudd-rea, det fanns t om några påsar kvar. Lite ris hade vi fortfarande kvar men det var bara några koppar och två som vi är hade det bara varit nog några dagar in på nästa vecka.

Ett tips till alla utlänningar i Japan som försöker få riset att räcka till är att fylla ut det med annat som också är väldigt vanligt i Japan. Jag har tidigare gjort inlägg med Sötpotatis (som är godast, hihi!, näst efter bambu men det är fortfarande lite dyrt innan säsongen drar igång) men i stort sett vad som helst går att ha i så länge man själv gillar det!



Idag var det också varmt i luften, förhoppningsvis håller det i sig så att det blir Sakura och Hanami dags snart. Vi behöver alla få fira lite, sitta under körsbärsblommningen med mumsmat och vänner och tänka lite på något annat för sen stund.

Shikuramen - Maisakura är garanterat min favorit sakura låt iår!

Idah äntligen blev jag klar med alla lektioner som jag behöver för att ta första delprovet på körskolan. Jag hade lektion 8 vid lunch och sen lektion 7 vid 4 tiden. Det var en ordentlig lucka imellan som jag spenderade i en ramen shop som den riktiga salaryman jag är, men jag har varit så distraherad.

Den här videon summerar rätt bra hur mitt huvud har varit idag, speciellt kräftan där, den var pricken över i:et.



Det lustigaste jag lärde mig idag var att alla förare som haft sitt körkort under mindre än ett år måste ha ett speciellt märke på bilen.


google

Daily Mail

Det tog NEXCO 6 dagar, 6 DAGAR att helt återställa den stora Kanto Highway som helt förstördes i jordbävningen den 11 mars. Kvällen den 23:e öppnades den upp igen för traffik.

Det är just det här som är Japan, jag tycker landet känns lite som en mamma och pappa som oavsett vad kämpar för sina barn, gör sitt bästa och inte vilar förräns det är dags att vila. De senaste dagarna på jobbet har varit riktigt rörande för mig och jag står bara i kassan på McDonald's, halvtid. Jag har sett gäster som träffas igen för första gången efter det som hänt och kramar om varandra hårt, skrattar och är bara så glada över att se varandra igen. Alla gäster som utan tvekan säger till mig att dom vill äta här trots att hela matsalen är alldeles mörk. Alla barn som förstår mer än vad man tror, dom håller skenet uppe och tycker inte alls det gör något att vi inte har någon mjölk alls just nu.

Tack vare att alla kämpar på tillsammans och tänker på varandra så har TEPCO, elbolaget, kunnat ställa in flera black outs per dag i flera dagar för att det inte längre har behövts. Även här i Shinagawa där jag bor, ett område som inte finns med i schemat så anstränger sig folk väldigt för att inte använda någon el trots att det är ganska så kallt och vi i stort sett bara har AC att värma upp oss med (den värsta elslukaren efter torktumlaren).


En vän till mig åkte upp till Miyagi prefecture.

De fantastiska arbetarna på Fukushima Daiichi kämpar fortfarande på varje dag. Dom har fått in el och kunnat dra igång lampor och annat inne i kärnkraftverket. Det anses ännu inte som stabilt och det vatten som läckt ut och visat uppenbar kontakt med failed fuel (sannorlikt från 2:an) är just nu prio ett
att forsla bort för att undvika att det åker ut i havsvattnet. Det gör allt det andra arbetet på kärnkraftverket något mer komplicerat men dom kämpar på. Dom riktiga hjältarna som Superman inte har en chans mot.

Nihon gambare!

Är det mycket som är förstört i Tokyo eller har ni klarat er?

Jag tror att den mesta skadan som åstakommits är inomhus, saker som ramlat och gått sönder. Jag har en vän som är orolig över några sprickor hemma. En annan vän fick plocka upp hela köket för det hade bara ramlat ur skåp och lådor. Våran lägenhet är väldigt jordbävningssäkrad och vi bor inte heller så högt upp, jag tror det hade stor betydelse för svajningen och så.

Hur är nyhets rapporteringen i japan är det mycket om kärnkraften?

Det är en hel del om kärnkraftverken men också om räddningsarbetet och efterskalven som fortfarande håller på. Folk är minst lika rädda, om inte mer, för att skalven inte ska vara över och att det ska skaka till ordentligt igen som för att vi ska utsättas för strålning.

Tror du det är säkert att åka till Japan inom en snar framtid och studera?

När UD tycker det är säkert att komma hit igen och landet kommer på fötter så tycker jag det.

Vad får ni för info om katastrofen, mat osv?

Mat som i strålningen i maten så får vi veta precis som det är. Även med hur mycket mat det finns i landet och vad de tomma hyllorna betyder. Många blir misstänksamma på ärligheten och börjar då att helt undvika att dricka kranvattnet och slutar inte att hamstra fast dom blivit tillsagda. Men.. det är ibland faktiskt inte värre än det är.

Hur ser era dagar ut nu? Ska du jobba eller är det stängt?

Våra dagar ser helt normala ut. Både Yuji och jag jobbar och min körskola är öppen som vanligt. Min skola vet jag inte lika säkert än dock, det går ju en större andel utlänningar där och många flydde fältet rätt fort.

Var det jobbigt att åka tillbaka efter det som hade hänt?

Ja och nej. Vi var båda rätt otåliga och nästan desperata att få komma tillbaka, det är väldigt stressigt att bo i en resväska utomlands. Men det var en overklig känsla att komma hit och se att det på tv faktiskt var på riktigt. På något vis kändes det nog som en film, så att se alla neon skyltar avstängda och varor slutsålda var väldigt konstigt.

Tycker du personligen att man kan åka som turist om ungefär... en månad? (påsklovet)

Jag kan inte personligen ge några åsikter eller råd om det alls. Bäst är att följa UDs rekommendationer, för att garantera sin hälsa och saker som att veta att man kan åka hem.

och hur långt tid tror du det kommer ta innan turister kan åka till Japan?

Jag har absolut ingen aning. Jag vet inte hur stort inflytande UD i Sverige har heller, om deras rekommendationer faktiskt är något man tvingas till att följa. Men jag tycker man framför allt ska tänka på att genom att komma hit så behöver man använda Japans resurser, man behöver vatten, mat och el, det som vi behöver som bor här.

Jag ska med störst chans åka och studera japanska i Gifu i Oktober, har du några tips på vad jag behöver förbereda mig med?

Hm! Det här är en bra fråga! Jag hade ingen erfarenhet av Japan innan jag åkte så jag gjorde egentligen inte så mycket mer än att jag såg till att ha lite växlade pengar, aktivera utlandsbetalningar hos min bank, såg till att jag hade lite kopior av översatta betyg och gamla CVs.

Men såhär med facit i hand så brukar alltid rekommendera mediciner och skönhetsprodukter som man använder. T ex alvedon och ipren. Foundation, hudkräm. Hårfärg är bra också. Allt sånt finns såklart här men när man först kommer hit så kommer ingenting förutom kranvatten att vara bekant. Det är en stor stress att försöka hitta allt som man behöver, det tror jag är bättre att man finular ut i sin egna takt vart man kan hitta saker (det är också väldigt dyrt att köpa fel hela tiden). Vanish rekommenderar jag starkt att ta med, alla tvättmaskiner i Japan tvättar i kallt vatten.

Plugga hiragana och katakana är alltid bra!

Hur är det i Tokyo just nu?

Det är precis som vanligt. Men det hänger en känsla i luften, det är mycket mörkare än vad jag är van vid (för elen) och det medför en svag, dyster känsla på något vis. Men det är ingen panik och folk håller modet uppe.

Har det gått bättre eller sämre i Japan just nu?

Det går hela tiden framåt.

Tar du jodtabletter eller skyddar dig mot eventuell strålning på annat vis? Kan du berätta varför, varför inte?

Nej just nu gör vi ingenting för att skydda oss mot eventuell strålning, skulle väl kanske vara äta sjögräs i sånna fall (Nori och miso innehåller naturligt iodine). Anledningen är väl mest att tanken inte ens slagit oss.

Är det många av dina vänner som lämnat Japan/åkt iväg? Både japaner och utlänningar?

Mina japanska vänner är kvar men de flesta av mina utländska vänner flydde tidigt till sina hemländer.

Varför åkte du/ni inte till Sverige från Italien?

Det här är en sån känslig fråga och jag tror det är väldigt svårt att förstå varandra i det här. Jag är inte i Sverige för att jag bor inte där. Den vardagen som ni har, som ni lutar er tillbaka på, som ni känner till den har jag här. Det är lite skillnad på mitt liv och på de som kommit hit för att plugga något år, Japan är det land som har huvudansvaret för mig.

Och så vill jag också svara med ett citat från en artikel just om oss utlänningar som inte flyr från Japan:

"But for many non-Japanese with jobs, families and friends, the ties that bind are keeping them in their adopted home. "Tokyo has been good to me. I love this city," said Dianne Takahashi, an Australian novelist who writes under the pen name Dianne Highbridge and is married to a Japanese.

"You don't run out on something you love.""

(Artikeln finns att läsa i sin helhet här (http://www.reuters.com/article/2011/03/22/uk-japan-foreigners-idUSLNE72L04320110322)).

Är du rädd?

Nej det är jag inte.

Vad fick dig att flytta till Japan?

Jag fick aldrig något fotfäste i Sverige och bestämde mig för att försöka någon annanstans. Det var en av de större anledningarna. Jag tycker inte heller att Sverige är ett speciellt bra land att leva i. Att det just blev Japan var lite blandade orsaker men mycket för att jag misstänkte att befolkningen här delade lite mer mina åsikter om olika saker och ting.

Är de inte svårt att ta körtkort i Japan?

Det är nästan precis som i Sverige kan jag säga! För jag har faktiskt gått på körkskola i Sverige, men det var runt 5 - 6 år sedan. Det finns lite små skillnader som att det är mer obligatoriska teori kurser och att man måste ha tagit 10 stycken plus ha övningskört 15 för att kunna ta PROVET för KÖRKORTSTILLSTÅND. Det ansöker man ju bara om i Sverige.

Har du nån gång tänk på att skaffa barn? (:

Oja, dagligen! Jag är väldigt barnkär och kan knappt vänta tills att få träffa mina framtida bebisar. Två stycken tänkte jag bjuda Japans totalbefolkning på!

Jag tror att den mesta skadan som åstakommits är inomhus, saker som ramlat och gått sönder. Jag har en vän som är orolig över några sprickor hemma. En annan vän fick plocka upp hela köket för det hade bara ramlat ur skåp och lådor. Våran lägenhet är väldigt jordbävningssäkrad och vi bor inte heller så högt upp, jag tror det hade stor betydelse för svajningen och så.

Det är en hel del om kärnkraftverken men också om räddningsarbetet och efterskalven som fortfarande håller på. Folk är minst lika rädda, om inte mer, för att skalven inte ska vara över och att det ska skaka till ordentligt igen som för att vi ska utsättas för strålning.

När UD tycker det är säkert att komma hit igen och landet kommer på fötter så tycker jag det.

Tror du att du är säker? De flesta tror inte att någon i Tokyo är speciellt säker nu med strålning i vattnet och så. Tycker du inte att det är konstigt att alla andra ville fly men inte du?
Nej det var rätt väntat vilka som åkte och inte. Bor man i Japan eller är man i Japan. Det är två olika känslor på två olika nivåer. Vi som stannar säger "åka över till Sverige" och dom som åkte säger "åka hem till Sverige". I kris så vill man va i tryggheten av sitt land och visa sin lojalitet emot sitt land.

Mat som i strålningen i maten så får vi veta precis som det är. Även med hur mycket mat det finns i landet och vad de tomma hyllorna betyder. Många blir misstänksamma på ärligheten och börjar då att helt undvika att dricka kranvattnet och slutar inte att hamstra fast dom blivit tillsagda. Men.. det är ibland faktiskt inte värre än det är.

Våra dagar ser helt normala ut. Både Yuji och jag jobbar och min körskola är öppen som vanligt. Min skola vet jag inte lika säkert än dock, det går ju en större andel utlänningar där och många flydde fältet rätt fort.

Ja och nej. Vi var båda rätt otåliga och nästan desperata att få komma tillbaka, det är väldigt stressigt att bo i en resväska utomlands. Men det var en overklig känsla att komma hit och se att det på tv faktiskt var på riktigt. På något vis kändes det nog som en film, så att se alla neon skyltar avstängda och varor slutsålda var väldigt konstigt.

Jag kan inte personligen ge några åsikter eller råd om det alls. Bäst är att följa UDs rekommendationer, för att garantera sin hälsa och saker som att veta att man kan åka hem.

Jag har absolut ingen aning. Jag vet inte hur stort inflytande UD i Sverige har heller, om deras rekommendationer faktiskt är något man tvingas till att följa. Men jag tycker man framför allt ska tänka på att genom att komma hit så behöver man använda Japans resurser, man behöver vatten, mat och el, det som vi behöver som bor här.

Hm! Det här är en bra fråga! Jag hade ingen erfarenhet av Japan innan jag åkte så jag gjorde egentligen inte så mycket mer än att jag såg till att ha lite växlade pengar, aktivera utlandsbetalningar hos min bank, såg till att jag hade lite kopior av översatta betyg och gamla CVs.

Men såhär med facit i hand så brukar alltid rekommendera mediciner och skönhetsprodukter som man använder. T ex alvedon och ipren. Foundation, hudkräm. Hårfärg är bra också. Allt sånt finns såklart här men när man först kommer hit så kommer ingenting förutom kranvatten att vara bekant. Det är en stor stress att försöka hitta allt som man behöver, det tror jag är bättre att man finular ut i sin egna takt vart man kan hitta saker (det är också väldigt dyrt att köpa fel hela tiden). Vanish rekommenderar jag starkt att ta med, alla tvättmaskiner i Japan tvättar i kallt vatten.

Plugga hiragana och katakana är alltid bra!

Det är precis som vanligt. Men det hänger en känsla i luften, det är mycket mörkare än vad jag är van vid (för elen) och det medför en svag, dyster känsla på något vis. Men det är ingen panik och folk håller modet uppe.

Det går hela tiden framåt. Det är en sån sammanhållning i det här landet, dom bara kör på, pang på. Det här kommer dom fixa. Deras känsla för community, för sitt egna är något jag bara sett här.

Nej just nu gör vi ingenting för att skydda oss mot eventuell strålning, skulle väl kanske vara äta sjögräs i sånna fall (Nori och miso innehåller naturligt iodine). Anledningen är väl mest att tanken inte ens slagit oss.

Mina japanska vänner är kvar men de flesta av mina utländska vänner flydde tidigt till sina hemländer.

Det här är en sån känslig fråga och jag tror det är väldigt svårt att förstå varandra i det här. Jag är inte i Sverige för att jag bor inte där. Den vardagen som ni har, som ni lutar er tillbaka på, som ni känner till den har jag här. Det är lite skillnad på mitt liv och på de som kommit hit för att plugga något år, Japan är det land som har huvudansvaret för mig.

Och så vill jag också svara med ett citat från en artikel just om oss utlänningar som inte flyr från Japan:

(Artikeln finns att läsa i sin helhet här (http://www.reuters.com/article/2011/03/22/uk-japan-foreigners-idUSLNE72L04320110322)).

Nej det är jag inte.

Jag fick aldrig något fotfäste i Sverige och bestämde mig för att försöka någon annanstans. Det var en av de större anledningarna. Jag tycker inte heller att Sverige är ett speciellt bra land att leva i. Att det just blev Japan var lite blandade orsaker men mycket för att jag misstänkte att befolkningen här delade lite mer mina åsikter om olika saker och ting.

Det är nästan precis som i Sverige kan jag säga! För jag har faktiskt gått på körkskola i Sverige, men det var runt 5 - 6 år sedan. Det finns lite små skillnader som att det är mer obligatoriska teori kurser och att man måste ha tagit 10 stycken plus ha övningskört 15 för att kunna ta PROVET för KÖRKORTSTILLSTÅND. Det ansöker man ju bara om i Sverige.

Har du nån gång tänk på att skaffa barn? (:

Nu på förmiddagen har min stackars delivery guy kommit uppspringandes två gånger med tunga kartonger från svärmor och svärfar. Vi har fått mjölk och yoghurt men även vätskeersättning, green tea och Cola Zero. Dom är änglar båda två, riktiga räddare i nöden. Nu skulle jag nästan kunna starta vår egna lilla kombini.

Jag kommer hålla frågestunden öppen under natten tills imorgon då frågor fortfarande kommer in. De flesta verkar föredra att använda mailen och det är helt okej. Också att fråga helt anonymt, jag kommer inte att tänka på eller sitta och jämföra några IP adresser.

***

Dagens skratt:



"..making us scared of millisieverts which last week I'd never heard of but which I now find twice as frightening as a Darth Vader glued to a shark".

Det är knappast något hemligt att media snurrar lite extra på disaster hjulet.

**

Att köra gick bra idag, det är så roligt att jag ger ifrån mig små "Wiiee" ljud medan jag gasar på. Idag var det att lära sig bilens mått och höger/vänster svängar som stod på listan. Jag har helt gått tillbaka till vänster trafik nu känns det som, tillskillnad från igår höll jag inte på och hoppa in i fel körfält men istället fick jag 4 kärringstopp under en och samma timme!? Jag skyller faktiskt på bilen, den var så mesig.

På jobbet var allt som vanligt men spår gömmer sig lite över allt från det som har hänt och händer. Mjölken är t ex helt slutsåld. Det var definitivt mer tryck och vi sprang för glatta livet. Köpcentret var nedsläkt till stor del så klockan kändes senare än vad den egentligen var och dunklet påverkar verkligen stämningen lite. Först visste jag inte vad som ens var okej, om jag skulle försöka hålla lite lägre profil men bestämde mig för att tuta på som vanligt.

Jag har inte känt av några skalv alls idag men det har varit flera stycken ser jag online. Det är dock inte så konstigt, vi har jordbävningar hela tiden men med det epic center som dom har just nu så måste det nog vara lite mer drag i dom för att vi i Tokyo ska känna av något. Det kändes som en helt vanlig fredag.

Det ringde på dörren imorse som ett nice wake-up call och det var en delivery man med 24 liter vatten som min fina svärmor skickat till oss. Jag ringde upp henne direkt, vi hade redan 6x2 liter men vem vet när man kan köpa vatten igen. Jag dricker inte vatten alls, Yuji gör det men trots att jag använder kranvattnet som vanligt så känns det som en trygghet.

Fin som hon är så frågade hon hur det såg ut i affärerna här och jag nämde att yoghurt och mjölk är helt slut så hon kommer skicka över lite av det också, lite dåligt samvete får man men det är i sånna här situationer man hjälper varandra och Yujis familj äger dessutom en mjölkbudsfirma. När man knappt har en liter mjölk hemma och man räknar varje centiliter man använder så börjar man känna sig lite desperat. Jag hoppas på att vi ska kunna äta lite tacos för att mysa till det lite, det blir inte ikväll men förhoppningsvis lördag!



Nu är det dags för mig att sätta igång med det jag måste göra idag, de paket som jag måste skicka runt om i landet och sen är det körskola och jobb.

Med alla frågor, kommentarer som kommer från överallt så tänkte jag hålla en frågestund där den som vill kan fråga direkt och jag kan summera ihop ett ordentligt svar som även andra sen kan få svar från. Om läget just nu, livet, eller bara Japan rent generellt. Vad man vill. Men framför allt för dom som vill veta mer från oss här.

Godnatt så länge!

Det bar iväg till körskolan idag ändå, trots att jag funderade på att hålla mig hemma och sen bara gå på mjölk jakt men jag ville så gärna och med lite medicin hjälp så gick det bra. Efter två veckor i Italien var jag dock dragen tillbaka till högertrafik, jag hade ju vant mig eftersom vi hade bil men annars gick det bra! FÖrsta gången jag kör bil i Japan, det är lite vrickat! ;D



Jag har kastat upp och runt alla datumen så nu kan jag ta prov ett för att få körkortstillstånd den 6:e april istället för 2:a. Det är bara fyra dagars uppskjut och känns mycket bättre än flera veckor som jag hade trott..

Idag blev jag väckt tidigare än jag egentligen velat av efterskalvet vid 9, det var inte tillräckligt för att jag skulle komma ur sängen men nog för att jag skulle själv snooza i 30 min och sen gå upp. Vårat liv är inte speciellt förändrat av det som hänt men både jag och Yuji är i det tysta överens om att inte använda mer el än nödvändigt (och med det på många vis även vatten).
Jag har lite snabbt virat upp mig i kimono, inte så mycket för någon slags ensam mans patriot parad här hemma utan för att det är förvånansvärt mycket varmare än mina vanliga kläder, det är rätt fascinerande hur saker som verkar så uråldrigt faktiskt är riktigt smidigt och bättre än det nya bekväma.. men om man tänker efter så har man knappast haft AC och rinnande vatten ur kran speciellt länge.

Några fler mobil bilder från våran mataffär, den är på två våningar och rätt stor.





(Jag har skrivit per hushåll men per person ungefär)



Som man ser i bakgrunden så är det inte helt slutsålt, det där bakom är lotion och handcreme. Inte direkt mat men..



Just nu är det mest dåligt samvete så fort man tänder en lampa eller kör en tvättmaskin. Det blir att värma upp kroppen med varmt badvatten för att undvika ACn och sen ha i vattnet i tvättmaskinen för tvättning. Jag har försökt att kolla upp schemat för blackouts men det verkar inte vara så mycket.. rutin bakom dom alls nu.

Imorgon ska jag skicka iväg lite paket till Sophie och svärmor, plocka upp tandpetare från golvet och sen måste jag till frisören för klippning och färgning.

Nu är vi äntligen hemma igen. Efter 12 timmar på sista flyget och 3 timmars tåg så är vi hemma i lägenheten som klarat sig förvånansvärt bra. Det är lite saker som rasat men inget som inte bara är att städa upp igen. Det var verkligen ren intuition jag kände timmarna innan vi åkte den 11:e och sa åt Yuji att vi borde plocka undan saker.



Jag gick en sväng förbi jobbet först för att stämma av schemat eftersom vi är två dagar försenade, efter det gick vi till en Izakaya och vräkte i oss mat, sist blev det en tur till mataffären och hoppas på att det fanns juice kvar. Hyllorna var tomma på vatten, juice, mjölk, ägg, tofu, bröd, kopp nudlar, pappersservetter och toalett papper. Mest sånna saker. Som tur va ahde vi köpt toalett papper och servetter precis innan vi åkte tack vare min mega förkylning. En liter mjölk fick vi köpa också men, bara en per hushåll.
Vi hade också frysen full med kött, plus spinat och broccoli så det är lugna kulan!



Vårat matförråd från Sicilien, precis 23.5 kg i båda väskorna! Mest pasta och olivolja dock, haha!

Det har blivit mycket battre de senaste dagarna men vi maste alla fortsatta att hjalpa till att sluta med hysterin som media har orsakat. Det ar ingen fara. Japan arbetar dag och natt med att stanga ner Fukushima Daiichi vars reaktorer svarar valdigt bra pa de atgarder som har tagits. Sluta med hysterin, alla maste lugna ner sig for Japans skull. Om inte for Japans skull sa for alla oss manniskor i Japan.

Den storsta oron i Japan ar efterskalven som fortfarande harjar. Den storsta paverkan ar att sa pass mycket strom gar forlorat utan FD.

GAMBARE NIHON!

Vi har antligen fatt bekraftat hemflygningsdatum for den 22 mars, Europeisk tid. Om nu alla kan halla sig i skinnet sa vi far aka hem sa vore det kanon. Mina hander ar alldeles forstorda fran att tvatta klader i handfatet.

Idag har vi spenderat den mesta av varan dag har! Uppe pa Etna! Det var sa kallt och blasigt, lite halvlaskigt eftersom vinden var sa stark att vi hela tiden tappade balansen och vi flasade som tva darar da syreinvan ar lite lagre men WOW! Pa bilden ar det en krater : D Jag plockade aven min alldeles egna lava.

Datorn jag anvander orkar inte mer nu, sa jag far sluta har sa lange. Varat hemresedatum for den 23:e verkar fortfarande vara lugnt. Om nu bara Europa och USA kunde ta och lugna ner sig lite, dom skrammer upp folk i onodan, framfor allt utlanningarna i Japan.

Idag har vi varit i stort sett hela dagen pa stranden och nu pa kvallen har vi atit middag pa hotellrummet, sett pa film och vikt tvatt. Tvatten har vi slapat med oss i bilen hela dagen sa allt ar torrt och det ar grymt att ha lite rena klader pa sig! Vi ar i Taormina just nu precis vid Etna sa henne har jag tittat en massa pa hela kvallen, hon ryker och gloder pa. Imorgon tar vi bilen dit for att se pa lavan fran hennes utbrott 2002-2003 nagot sant (som var min forsta jordbavning, jag var i Grekland nar det hande och skalvet matte 6.3 nar det nadde varan o). Vi har aven inhandlat lite mer mat som vi ska ha med oss hem nu nar vi har chansen eftersom dom fortfarande hamstrar dar hemma. Jag hoppas verligen att kylskapet startat om ordentligt efter varje black-out sa att var frysta mat fortfarande ar fryst. Jag hade missuppfattat datumet pa biljetten och vi landar i Japan den 24:e sa jag maste ta tag i vardagliga saker som jobbet, skolan och korkortet.

Hej allihopa. Forlat for att vi oroat sa manga och for att vi inte har kunnat hora av oss forrans nu. Telefonerna har gatt heta hemma hos mina foraldrar och jag har fatt massor med kommentarer overallt. Vi mar bra och befann oss i luften nar jordbavningen drog igang. Nar vi landade i Rom for att byta flyg fick vi genast veta vad som hant och chans att ringa hem till familj. Inga vi kanner har skadats av jordbavningen, bade familj och vara vanner mar bra.

Det ar lite blandade kanslor hos oss bada men just nu forsoker vi att gora det basta av smekmanaden och tanka att det finns anda ingenting vi kan bidra med (om jag ska vara helt arlig dock sa vill en stor del av mig hem), bara hoppas att inte fler manniskor kommer att forlora sina liv, sen far vi helt enkelt se hur livet blir efterat. Inte nog med att manniskor liv paverkas med ren tragedi nar nagot som det har hander, allt det praktiska foljer tatt efter som rent salt pa saret.

Det skakar fortfarande runtom i landet och jag vet inte riktigt vart pa skalan det ligger, det man far tanka pa nar det galler jordskalv ar att det spelar stor roll vart skalvet kommer ifran och det ar framfor allt norra Japan som har drabbats, Tokyo (som vi bor i) och Kansai (som vi har familjen i) ligger valdigt langt ner och far med storsta sannorlikhet inte 8,9 utan skalvet har da jamnats ut lite nar det vibrerat nerat.



Nu maste jag anmala mig till svenska ambassaden sa dom vet att jag inte har skadats.. det ar val allt man kan gora.

Vara tankar finns med alla berorda i Sendai och Fukushima-ken.

Nu är vi färdigpackade och halv 9 imorgon är det upp och hoppa. Det tycker jag är en rätt bra tid, planet går inte förrän vid 2 så det blir lite mer nattflyg utav det hela, det känns bättre eftersom vi ska sitta 12 timmar på ett plan. Det är sådär lagom kul. Imorgon är också Yujis födelsedag så vi har firat det ikväll med tårta och sådär, det måste man ju!



Dagens tema har varit "Worst Week", jag har kollat på det oavbrutet (förutom när jag var iväg och hämtade Yujis födelsedagstårta) och det är riktigt kul.

Jag äter bröööd!
Så fort tvätten är klar så måste jag springa iväg till jobbet så jag passar på att försöka få i mig mat medan jag väntar. Det går lite sisådär, istället sitter jag och lyssnar på gammal musik igen:

Seamo ft. Bennie K - a love story



I need you, kenka bakari demo
I need you, fast vi bara bråkar

Like you need me, hanaretakunakute
Like you need me, jag vill inte släppa taget

And I love you

Saigo ni iu kotoba ha "itsumo yatsuatari shitete gomen ne"
Det sistar jag har att säga är "Förlåt för att jag alltid brusar upp så"

Cause I need you

Med tanke på att dagens jordvbävning mätte 7,2 så kommer ni i Sverige säkert få höra om den men ingen har kommit till skada och jag missade den helt för jag sov fram tills lunch. Som majoriteten av jordbävningarna så var den ute i havet så vi fick mer ett vibrationsskalv så jag tvivlar på att den var 7,2 här inne i Tokyo för då hade jag nog vaknat, en så stark jordbävning låter väldigt mycket (bullrar och saker som ramlar). För mig är jordbävningar vårtecken så jag är ganska glad! :D

Sådär ser en av våra jordbävnings säkrare ut! Alla möbler sitter fast i väggen :).

Det hela påminner mig om när jag jobbade för några helger sen under lunch rushen och hela varuhusets proppskåp överbelastades (vad sånt nu kallas på svenska) och allt bara dog under en sekund innan reserverna slogs på. Jag har aldrig upplevt en sån tyst sekund i hela mitt liv!

Idag har bara varit kaos. Det blev att rusa till immigrationsverket för att skaffa re-entry permit, utan det så förlorar man sitt visum om man lämnar Japan. Det är inte alltför svårt att få men kräver att man åker dit, man måste också betala "utlännings skatt" ;D eller egentligen en avgift, en gångs re-entry kostar 3 000 yen och det jag skaffade idag, multiple re-entry går på 6 000 yen. Det gäller så länge mitt visum gäller och går inte ut när jag kommer hem till Japan igen som single gör.

Jag brukar inte ha några problem med att åka till immigrationsverket, det är inte speciellt roligt men har ändå varit okej hittills men idag nådde jag gränsen, tack och lov så är det hej så länge fram tills oktober. Ja gjorde misstaget att sitta och vänta framför disken för Permanent Residency, inte än, liiite till innan det är dags. Man vet verkligen inte vad man ger sig in på när man bestämmer sig för att flytta utomlands men det är absolut inte bara negativt. När man börjar få några år på nacken utomlands som jag börjar få så känns det som att det är bara immigrations verket kvar som skiljer mig och mitt liv från alla andra. Yuji behöver inte gå dit. Men annars är våra liv precis likadana. Det är en underlig känsla.. att varför måste jag gå när inte alla behöver det.

För att hoppa till något helt annat så såg jag nyss den här reklamen på MTV och skrattade så jag tjöt. Det säger rätt mycket med tanke på att jag har en ordentlig huvudvärk.. som inga tabletter biter på.. därför blir idag ännu en såndär dag med bara en uppdatering. Förhoppningsvis kan jag sitta ner ordentligt snart och surfa runt, prata med er alla ordentligt!

Jag hade helt och hållet glömt att jag självklart måste ha re-entry permit för att kunna åka på fredag annars tar dom min visum på flygplatsen. Det vore ju mindre kul, hur kunde jag glömma det. Yay då blir det immigrationsverket imorgon...

Annars hann jag mitt i all dagens stress med läkare och till skolan för att fixa papper, till posten och bla bla bla, till MAC för att fuska till mig lite mer gratis Primer men det slutade självklart med att jag handlade annat. Ögonfransar, lim, eyeliner och läppglans. Oops.. som tur är har jag en sån förstående man som vet att det är så tjejer är, bilar behöver bensin och Yujis fru måste ha smink för hon har hy nojja.

På fredag åker vi ju! Sicily here we cooome!



Så natsukashi...

Idag var det tillbaka till jobbet och första dagen som frisk. Igår mådde jag också helt okej men idag ser jag mig som friskhetsförklarad ;D Det var ett lagom tungt 8 timmars skift till klockan 9 och efter det har jag ätit middag, ringt telefonsamtal, skrivit ihop schema, skrivit på anställningspapper för nya året, hållit mannen i handen och pratat med svärmor.

Nu är klockan tre på natten och jag är dödstrött.. har inte tid att berätta något alls! Så triiist. Men imorgon är jag ledig och efter en tur till doktorn och till skolan så ska jag bara vara hemma, blogga, leka med videokameran och "packa"!



På vackert Pokemon papper i olika färger har jag skrivit upp schemat för hur jag kan jobba. Jag tror Tencho-san kommer uppskatta det skarpt, det är coolt.

Min bekant från kimono affären ringde förra veckan och frågade om jag kunde komma in under rean som dom har nu, hon hade en kimono hon bara tyckte jag skulle testa. Jag fick även en inbjudan i brevlådan så idag efter vi handlat videokamera traskade jag över en stund för att prova kimonos. Den var så otroligt vacker, pricken över i:et. Jag hade självklart bara med mig mobilen som inte kan ta ens i närheten av en ordentlig bild av något men lägger ändå upp den enda bilden på tyget jag har:



Den är mörklila med ljuslilla underhölje. Blommorna är så vackra och "går igenom tyget" ungefär som en stark penna så det ljuslilla underhöljet har tryck också. Det finns en liten hint av mint grön i blommorna, annars är det vit, rosa, guld och silver som är huvudfärgerna. Helt i silk och kostar 300 000 yen. Det är lika mycket som mitt körkort.
Just nu är det dock halva priset så den går på 99 000 yen, köper man med den obi som jag testade (100 000 yen) så får man ytterligare 50% off.. totalt blir alltså kimono och obi 155 000 yen med skräddarsyningen. Det är ett himla bra pris.

Sååå fin.

Ny videokamera!



Vi bestämde oss för att köpa videokamera (som jag skrivit om förut!) inför resan och som vi sen kan ha, det vore ju najs när framtida barn knallar runt här hemma och så vidare om man kan filma det hela! Idag var vi iväg och köpte en äntligen, det tog oss nog 2 timmar att fråga ut all personal i affären och jämföra men vi känner oss helnöjda! Det här blir en bröllopspresent nummer två från alla underbara vänner och vår fina familj från svenska bröllopet. Tack så otroligt mycket allihopa. Det blev en Sony med 64 GB inbyggt minne, det känns som att det räcker gott och väl!

Det här betyder också att jag kan spela in lite ordentliga video inlägg! Innan har det varit så krångligt men jag tippar på att nu blir det mycket lättare och mycket FINARE så förhoppningsvis kan jag visa mer av Japan från och med nu!

Den gamla elektroniska ordboken som jag haft sen jag flyttade hit hänger fortfarande med i svängarna men den skulle nog behöva en update eller 10. Det är nog den bästa investmenten jag någonsin gjort. Nu förtiden använder jag den sällan men helt plötsligt ska man skriva ett brev till svärmor eller ta körkort och då är det rätt smidigt att kunna få fram de kanji och annat man letar efter.

Jag var faktiskt iväg till körskolan de två sista timmarna och tog klasserna 2, 6 så nu är det bara 7 och 8 som jag behöver stressa mig lite över. Men det positiva med det hela är att jag mår rätt bra! Imorgon blir det Akihabara i jakt på en videokamera som vi vill köpa till smekmånaden!

Förutom den kända, fantastiska vita "masken" som ni alla vet att man tågar runt med här i Japan när man är sjuk så finns det fler saker på listan som jag tycker är minst lika udda och lustiga som här ses som rent självklara.

Speciellt under influensa tider (som nu) är hygien väldigt viktigt i Japan, alla affärer, kontor har alltid en flaska alcogel stående för allas bruk och ofta även en lista på saker som man bör tänka på och bör följa om man vill hålla sig frisk. Förutom att tvätta av händerna med alcogel så handlar det om vanliga saker som att tvätta händerna regelbundet och såklart, att ha på sig mask när man känner sig krasslig.

Men! Också något som i Japan kallas "ugai" (chanto ugai wo shite kudasai <3) ugai är att gurgla halsen. Det säljs speciella mediciner som man i Japan gurglar varje dag, oftast innan läggdags för att hålla sig frisk. Jag antar att det handlar om att gurgla bort bakterier och annat som kan sitta i halsen?




Koppen som medföljer häller man i cirka 2 - 4 ml och sedan späder man ut det med vatten och så gurglar man tills man inte har något kvar i koppen. Eftersom det hela alltid får mig att tänka på julafton så antar jag att det innehåller något kinesiskt hokus pokus (kardemumma kanske) men jag vet inte vad det egentligen är för något i det hela.

Jag är inte så mycket för att stå och gurgla tills jag får en kallsup varje kväll men ibland, som t ex nu när jag själv tycker jag är döende, så blir det en gurgel eller två :) Vanligt vatten ska också vara bättre än absolut ingenting alls.

Jag hoppas att det här är det sista inlägget jag behöver skriva till er från min dödsbädd för om jag ska vara helt örlig så hönder det fan inte ett jöta här. Jag är så less på att bara ligga i sängen, så less att jag körde tre maskine tvätt?

Imorgon är det bara fredag men inget jobb för mig, istället drar jag mig till trafik skolan om jag känner mig genki nog annars blir det ännu en dag i bedrest.. jag vill bara inte fortsätta att vara dålig tills vi åker.

Och nu i helgen vill jag påbörja min jakt att hitta ett Nintendo 3DS eftersom min man lovat mig en i julklapp och att jag faktiskt har en biljett som är giltig för en på mitt kylskåp så innan vi åker över halva planeten för att äta spaghetti och pizza i Italien så vill jag gärna ha den med mig. Eftersom jag jobbar precis vid barnavdelnigen så har jag haft en hel del chanser att prova och det är bara sååå ballt! Jag lyckades även rycka en gameboy ur händerna av en kund på McDonald's bara så att jag kunde få se ett icke-3D spel visas i 3D. Det är egentligen inte själva 3Dn det handlar om för visst är den cool men det är helt enkelt bara dags för en ny DS till miig. Trots att LL faktiskt hade räckt.



Innan Italien så ska vi och kolla på videokameror för resan så då passar vi på att lösa mitt gameboy problem i samma veva.

Jag brörjar må bättre och idag har jag varit vaken hela dagen istället för att köra sovmaraton. Det är ett gott tecken. Men jag känner mig ändå inte redo att jobba imorgon heller så jag har telefonterrat kontoret tills jag äntligen fick tag i någon som kunde hjälpa mig att sjukskriva mig då chefen är ledig idag.

Igår fick jag mitt årliga ryck att se på Titanic, det är en av de filmerna som jag ibland bara vill se. Ni vet hur Titanic är en väldigt lång film, det är på 3 timmar ungefär, så för alla oss gamla gråa människor så har den alltid kommit ut i tvådelars format oavsett om det varit DVD eller VHS. Alltså när Yujis mamma köpte filmen så var den delad på två kasettband till videon. Jag märkte rätt fort när jag och Yuji pratade om Titanic i början när vi precis träffats att han faktiskt inte har sett filmen trots att han påstår det. Jag fattade ingenting, visst är första halvan av Titanic något som man nog måste ha ett par äggstockar för att kunna uppskatta fullt ut men andra halvan är ju faktiskt intressant. Det som har hänt är alltså att Yuji har sett första kasettbandet framtill att dom står i fronten av båten och leker "I'm the king of the world" typ och sen inte brytt sig om att se andra halvan av filmen för det var ju bara en massa kärlekstrams i alla fall. Jag skrattade så jag höll på att gråta när jag insåg det, tack och lov vet han ändå om att båten sjunker. Så den här gången ska vi se den tillsammans och Yuji ska få se de 90 minutrarna han missat.

Såhär ser mitt liv ut just nu. Snuta näsan, äta bröd och sova. Det här är det absolut värsa jag varit med om. Men jag har som sagt aptiten, den kom tillbaka lägligt till den här dödsförkylningen så idag ville jag ha McDonald's och det fick jag. Annars är det bröd som gäller, bröd och äppeljuice.
Idag skulle jag ha jobbat 19 - 22 och haft körskola men det var bara att stanna hemma i sängen, jag ringde jobbet redan igår och snörvlade i telefonen och sjukanmälde mig. Hoppas att det hela är över tills fredag när veckan är slut, jag orkar inte hosta mer.

En utav pillerpåsarna jag fick har dessutom ramlat bakom sängen, det är inte det första jag tappar bakom sängen så jag börjar bli less på det.. jag misstänker att det var antibiotikan som gled ner, det skulle ju vara typiskt min tur.

Mitt nya försök till lösning, jag har sönder så otroligt många hörlurar om året att det är tydligt att jag har ett hörlurebeteende som jag måste rätta mig efter. Det bästa hade varit blutooth, ingen sladd alls men ju nu provar jag lift kort till sälen rullen istället. Får se hur länge det håller.

Nu när jag är sjuk så har jag haft tid att se på en hel drama i sträck. Jag är ett stort fan av Hiroshi Abe (han i mitten på bilden) så självklart hade jag hans nya "Shinzanmono" redo att tittas på. 

Det är den absolut bästa drama serien jag har sett.



Den har gått om alla favoriter jag har haft hittills och jag rekommenderar att ni alla bara släpper allt och ser på den, fy fan va det var bra. Inte bara hade den bra budskap, väldigt bra story men också mycket utav den speciella känslan som finns här i Japan när det gäller mat, godsaker och relationer.

Hela dramat utspelar sig och handlar om ett område i Nihombashi (inte så långt ifrån här jag bor så det är här i centrala Tokyo) som är väldigt känt för sina special affärer, så kallade "senmon mise". Det är affärer som oftast gått i generationer och är specialister på det dom säljer. Under Edo perioden i Japan var det här området det största shopping stället i Tokyo. Så fort jag blir frisk så ska jag och Yuji dra oss iväg dit och pröva Ningyocho.. eller kanske ställa oss i kön för Taiyaki. Se på Shinzanmono så kommer ni förstå vad jag menar ;D.

En snabb sammanfattning är att en ny detektiv har börjat hos Nihombashi polisen precis när Mitsui Mineko blir mördad i sin lägenhet. Den nya detektiven löser det här fallet efter sin regel att när en människa blir mördad så är alla de människor runtomkring den personen också offer. Vad hände egentligen?