「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Hej allihopa! De två senaste dagarna har varit, med risk för att låta riktigt fjortist, helt crazy. Knappt 24 timmar efter att ha köpt min flygbiljett landade jag på Arlanda och kommer stanna här i två veckor för att vara med någon som står mig väldigt nära. Det negativa, det enda som är riktigt värdelöst med att bo där jag bor och gjort det valet som jag gjort att vara så långt borta är att så många som man bryr sig otroligt mycket om är så långt borta.

Hela april 26 var kaos. Jag bestämde mig att jag behövde åka hit och Yuji köpte biljett åt mig medan jag, tvättade, packade, ringde banken, ringde telefonbolag, kollade papper, laddade all elektronik och försökte anmäla mig till JLPT samtidigt. Mitt i allt spring beställde jag också McDonald's till lunch och fick för första gången en äldre 5000 yen sedel, jag har aldrig sett dom förut och stirrade så länge på den att stackars kassörskan erbjöd sig att byta den till en av de nyare om jag kände att det var för konstig.. jag är nöjd så länge det står att pengarna kommer från den japanska banken för ibland kan det hända att t ex koreanska mynt smyger sig in i kassorna. Det är inte speciellt vanligt men, det hade ju sugit om det visat sig vara en utländsk peng värt så mycket mindre!

Det är så sjukt mycket som måste göras helt plötsligt, är det inte konstigt hur det först inte finns något man kan göra alls och sen kommer allt med ingen paus emellan alls!

Det är mitt sista år i skolan (19 år kommer jag ha gått i skolan!!!) så det är körkort, JLPT och TOEIC som gänner inom de närmaste månaderna. JLPT är The Japanese Proficiency Test som används för att mäta japanska hos de som inte är japanska, det är ett måste om man ska arbeta och bo här. Sen är det TOEIC som är i stort sett samma sak fast i engelska. Jag har redan en Cambridge examen i engelska sen gymnasiet men eftersom det är TOEIC som är the shit i Japan så får man väl bara ta och haka på det.



Jag har bläddrat igenom lite i Yujis gamla TOEIC bok men hade inte tänkt att lägga något tid direkt på att plugga inför det, eftersom jag redan pratar flytande engelska så känner jag att det får duga som jag är nu. Man kan inte ta på sig för mycket. JLPT kommer att suga musten ur mig. I juli är det dags för det och förhoppningsvis kommer jag komma ihåg att skicka in min anmälan den här gången.. suck!

Det här är mitt knä.
Frågan är hur kan man slå i sig så att ens knä ser ut såhär och sen när man hukar sig på jobbet där man ha kjol, inte förräns DÅ se det? Det måste väl ha gjort ont? Jag är ett blåmärsproffs. Jag har dom jämt, överallt. Jag har absolut ingen sjukdom eller så dock, jag är bara så otroligt oförsiktig. Helt sjukt egentligen!

Jag har inte hunnit visa alls vilket iTouch skydd jag valde för iPoden. Jag har alla mina skydd från Bizmobies, mitt DS och gamla iPod nano har också det här skyddet. Det kostar några hundralappar men är värt varenda öre för jag behöver aldrig mer köpa ett nytt skal!



Jag har inte en kamera i huset som har batteri så tyvärr blir det en sånhär fin bild just nu. Det är så svårt att sticka en massa sladdar i väggen utan att få dåligt samvete. Speciellt när man verkligen kan se hur dålig strömmen är i väggarna och hur dåligt hela landets internet har blivit av alla skalv och av att vi förlorat Fukushima.



Vänster är samma mönster jag har på min iPod Nano.
Höger på mitt Nintendo DS!

Idag kom Yuji hem från IKEA med SNÖREN till mig!! SNÖREN!! Det bästa är att jag har varit sååå sugen. Ibland händer sånna saker, man bara måste ha karamell snören och så poof tar IKEA in det :D

Black out körde igång när jag var på tåget och med på noterna var Yamanote som slog av lamporna i vagnarna.
Det var lite spookey!

I Japan börjar man söka sitt jobb till efter att man tagit examen från Uni eller Senmon Gakkou cirka ett år innan man tar examen, minst. Nu när jag är inne på mitt 3:e år så är det alltså dags för mig att skicka in ansökningar snart, jag är väldigt sen faktiskt. Men jag vet inte alls vad jag ska göra! Redan efter 10 min idag framför en jobbsökar sida så hade jag haft 11 livskriser och hållit 2 långa tal om hur någon måste vara den där skumma bruden som jobbar i kassan på Donken i 20 år.



Som många vet så har mitt major varit Game Creation, eller egentligen Projekt ledande programmerare om vi ska skippa det coola namnet och säga rent ut vad det är, men för mitt sista år så har jag faktiskt kopplat ihop ett annat major och kommer fram tills att jag går ut i februari nästa år att läsa IT Business Bridge Engineering.

Helt ärligt så kan jag inte ge någon konkret lista av vilka yrken som faller under det men basically så är en Bridge Engineering en IT och Business konsult som pratar mer än ett språk och kan agera bro mellan företag. Det kan vara allt från kundkontakt till översättning av mjukvara eller hemsidor. Man kan också arbeta som översättare/tolk men det har jag inte så stort intresse av. Anledningen till att jag valde att komplettera mitt program med det här är att jag aldrig riktigt hade som plan att göra tv-, data spel utan jag vill ha ett mer socialt yrke, gärna projektledning eller olika typer av kundkontakt/support/representation etc.

Jag är också inte fullt så intresserad av en större tidskrävande karriär utan jag vill först och främst ta den underbara chansen som Japan ger med att kunna vara hemma med sina barn. Jesus! Vilken tabu grej jag sitter och spottar ur mig! ;D
Så med språk, programmering och projektledning får jag en rätt stabil, bred grund att stampa på!

Jag har slut på sömnhjälp så jag missade inte klockan 3 skaket vi hade, det bullrade på en stund men sen blev det inget mer så det känns positivt. Vi går ju alla och håller andan i väntan på vad som kanske kan vibrera fram.

Skolan har ju börjat igen så allt bentou görande och annat är igång igen, man är lite rostig, höll nästan på att glömma att jag måste ha mat!



Sötpotatis onigiri. Eller "vad man nu har för ris över" onigiri som jag kallar det.
En Onigiri är en risboll, det spelar ingen roll vad den har för form, fyllning så länge det är en klump av ris men trekanter är nog den mest klassiska, tätt följt av "jag hinner inte göra annat än bollar" onigirin.



Lunch är färdigpackat! Allt för att slippa göra det klockan halv 8 på morgonen.



Mitt boom just nu är den här yoghurt liknande .. juicen. Jag började lite smått med småpacken från 7eleven men idag när vi var och handlade så var det likabra att köpa stora tetror istället :) Det är mums!

Idag har vi haft mellan 22 - 28 grader här runt om i landet! Det är så härligt! Här hos oss har det varit runt 26. Tyvärr kommer det inte gratis, kvällstid så sjunker tempen med runt 10 grader och med en sån temperatur växling så blir det så otroligt fuktigt cirka två timmar vid middagstid. Det är det värsta jag vet, helt plötsligt känner jag mig alldeles fuktig.. blöt.. lite panik känsla men det är bara att andas igenom det.

Jag har tvättat som en hysterisk galning och haft balkongdörrar öppna hela dagen!

Dags att rekommendera ännu en drama, den är några år nu men jag bölar varje gång.. "14 sai no haha" (14 årig mamma) som handlar om 14 åriga Miki som blir med barn och väljer att behålla det. Precis som med andra japanska dramaserier finns det så mycket fina buskap, så mycket om familjen och dom runt omkring.



Oavsett vad, när den här spelas.. 2:00 in så börjar jag storböla. Har nog blivit lite känslomässigt skadad, haha.

Usch jag har sån första dagen ångest. Nu är mitt underbara, härliga vårlov slut och första dagen på terminen är här. Egentligen var det menat att vi skulle börja första veckan i april men de flesta skolor flyttade, ställde in och ändrade sina graduation ceremonier och startdatum efter katastrofen. Jag har haft ett sånt mysigt lov och vill verkligen inte tillbaka till tidiga mornar, förlora tid från jobb och körkskola. Jag är verkligen skoltrött. Men that's life!

Idag väcktes jag av halv 9 skalvet och sen har det hållit på hela dagen. När det var som värst kände jag tre skalv inom loppet av 30 minuter. Vänner som jag har runt om i landet som bor högre upp än vad jag gör i med avlånga byggnader har spenderat dagen med att plocka upp saker från golvet men mitt mer rektangulära hus håller sig ändå rätt stabilt. Det är därför också det känns så mäktigt att dom är så kraftiga och långdragna att huset börjar svaja. Precis som en orm dansar med sin ormtämjare.

Andra saker som har hänt idag är att nivån på katastrofen i Fukushima höjts till en 7:a som många säkert reda hört är lika högt som Tjernobyl var. Något som dock verkar ha försvunnit in translation är att läget inte har blivit sämre idag, det har alltså inte gått och blivit en 7:a utan helheten har graderats upp. Det här är inget som jag riktigt reagerat på eftersom det är väldigt vanligt med jordbävningar också att första signalerna säger en viss siffra och sen stiger den allt eftersom att instrumenten kan samla mer information.

Vid 12 tiden sprang jag en tur till mataffären för att handla choklad som jag fick sånt sug efter. Jag äter inte choklad vanligtvis så det är bara när jag blir sugen som jag kommer springandes i nytvättat, blött hår och pyjamas sådär vid midnatt. Men mitt i shoppandet kom jag på att det var String Cheese jag ville ha istället. Det är min nya grej och det är så sjukt gott.



Har ni tänkt på hur vissa saker blir så mycket godare av sättet man äter det på? String Cheese är ost som man drar av i små "strings" som på bilden. Dom kan vara jättetunna som tråd om man bara pillar ordentligt. Jag gillar rökt bäst eftersom jag är hälften gammal gubbe.

En liten till video från när jag cyklade till stationen. Det här är precis där jag bor så träden blommar riktigt tjockt, överallt!

Den blommade på så fint i söndags!

För någon halvtimme sen hade vi en ordentlig jordbävning till. Precis efter försökte jag ringa till Yuji om och om igen men linjerna var helt upptagna:

Om 5 minuter var det en månad sen så otroligt många människor fick sina liv förstörda. Att det har gått en hel månad känns helt otroligt, det skakar fortfarande ofta, bara för någon timma sen hoppade sängen under mig.



Vi har fortfarande en hel del framför oss, sommaren kan komma att bli en riktig prövning beroende på hur mycket el vi kan ransonera och plattorna under oss gnider sig fortfarande mot varandra.

Nu fortsätter vi och kämpa Japan, snart är vi i mål. Och alla tankar går till de hittills 12 000 avlidna och ytterligare 14 000 människor som fortfarande saknas uppe i Tohoku. Hälften av allt kämpande just nu är för oss men den andra hälften är för er.

Yuji är ute och leker med en kompis så jag har ätit middag själv och tvättat såhär på kvällskvisten. Det låter nog lite skumt att tvätta sådär vid 9 tiden på kvällen men det är så otroligt blåsigt utanför och det är toppen tvättväder, det kommer vara torrt innan läggdags!

Man kan ju ha vad man vill egentligen i sin ramen, så länge man har en massa grönsaker i så tror Japanerna att det är en rätt nyttig bra middag men jag vet inte om jag håller med. Jag älskar rökt tunga (usch vad det låter äckligt, haha) så jag har alltid det i med citron smak.



Körsbärsträden har slagit ut helt nu här i Japan! Och nu i helgen är det hanami time. Imorgon och söndag kommer parkerna vara fulla av folk och jag och Yuji kommer också att gå, på söndag kör vi! Så jag har börjat planera våran bentou och idag köpte jag bl a Janbosheet att sitta på.

(Fukushima Daiichi har inte påverkats av jordbävningen.)



Vi har jordbävningssäkrat lite extra, när jordbävningen inte gav med sig så var det dags att springa runt och plocka allt, TVn gjorde vi först och den får ligga på soffan tills vi är säkra på att det bara är efterskalv.



Yuji och jag fick äntligen tummen ur och updaterade vårat evakuations kit. Det är otroligt vad mycket som man "måste" ha. Imorgon blir det att ta en sväng ut för att köpa några par strumpor, ett kompakt paraply och två underställ bland annat som vi saknar.

I vårat evakuations kit finns bl a:

- Gas och kol.
- Medicin, sanitetsprodukter, tandborstar, tvål och självklart försvarets hudsalva som man även kan steka mat i.
- Plastförpackad filt.
- Torrmat och konserver, även naturdiet och nyponsoppa.
- Kampingutrystning som litet gasolkök, gaffel och sked, skyddshandskar, ett gäng olika alternativ för att göra eld.
- Batterier, ficklampor och kompass.
- Vatten som byts ut regelbundet.
- Ett mindre extra pack med hygiensartiklar, mediciner, batterier och lite annat utifall att man skulle behöva en back-up eller om någon annan skulle behöva hjälp.

Och så vidare!
Evakuvations kit ska alla ha som bor i Japan utifall att området man bor i måste evakueras och man måste bosätta sig i ett "shelter".

Allt är plastförpackat så att det inte ska bli förstört av regn eller fukt.

Det här är inte bra. Vi har precis haft ett skalv på 7.4 i epic center så vad vi kände här i Tokyo var nog runt 6M vad jag förstår, den var framför allt lång. Nu är en tsunami varning utfärdad uppe i Tohoku, kära, kära människor uppe vid kusten.. be safe. Vi tänker på er. Så mycket, hela tiden. Var starka.

Jag och Yuji har plockat ner allt som annars kommer ramla över om det skakar igen, det är det här som är den riktiga skräcken, det som man ska vara rädd för. Det är det här som gör att alla vi här inte verkar speciellt oroliga över strålningen. Det är det här som är farligt. Man kan inte prata med plattorna.. man kan inte veta om dom är färdiga, om det var ett förskalv, huvudskalv eller efterskalv. Eller allt på en gång. Jag tror personligen att plattorna är långt ifrån färdiggnuggade.

Vi i Tokyo mår bra eftersom vi är en bit ifrån.

Jag älskar Border Security Australia och medan det är så lätt att tycka att dom är så himla märkvärdiga i sina regler så kan jag verkligen förstå varför och respekterar att dom bryr sig om och tar ansvar för Australien.
Men det är så hjärtskärande att se alla dessa människor men falska pass och magen fulla med droger för att dom ser det som en möjlighet att tjäna pengar. Hur många av er skulle ha "drug mule" på listan över extra job för att tjäna in pengar? Det är så fruktansvärt sorgligt att människor har det på det viset.

google

Svenska Kanal 9 (tror jag den heter!) har flera avsnitt man kan se på deras online TV, även Kanal 5 har "Gränsbevakarna Australien" för dom som vill se!

När jag kom hem stod världens bästa man i dörröpnigen, fortfarande i kostym, med min favoritbukett.
Jag har världens bästa man.



Jag och Yuji träffades en fredag när vi var ute och lekte på varsitt håll i Shibuya. Sen dess har vi varit tillsammans. Nu är min man och min familj. Att tänka tillbaka på hur vi var då, vem jag var då är riktigt roligt för det var ju inte så länge sen ändå. Men speciellt nu när jag fortfarande är i "den här åldern" så förändras jag sjukt mycket, som en tonåring.

Nu är jag påklädd och redo att gå till kliniken (vårdcentralen) med något spännande ont i halsen och örat virus som jag självklart dragit på mig. Jag är så förbannad och trött på att folk har så otroligt dåliga kunskaper och inte kan förstå att man inte kan snyta sig i handen och sen klappa McDonald's personalen på kinden. Varför tar dom inte och suger lite på mynten innan dom räcker över dom? Jag älskar att ställa in planer för att gå till doktorn.

Idag, 4 april, är det min och Yujis årsdag. Vi brukar alltid fira den med kompisar med hanami men det är ju måndag idag så det blir inte riktigt så. Men det sjukaste är ändå det här:



På lördag har jag varit gift i ett helt år.
Visst är det sjukt?

När jag kom hem från jobbet så hade Yuji lagat carbonara till middag, dukat fram och så fick jag paket! Han har hållit på och smusslat och donat hela dagen idag och köpt en iPod Touch till mig! Jag är så glad, jag har en under iPod som hängt med i tre år men snurrplattan har börjat glappa och 90% av allt jag har på den är videos.. det var bara dags för en touch helt enkelt.. Visst har jag det bra?!



Det ska bli grymt najs att kunna ta med sig Skype också, vi använder ju Skype som hemtelefon (vi har faktiskt ett 08, Stockholms nummer :)!) så nu kan jag svara oavsett vart jag är. Klockan är redan halv två på natten men nu är jag helt inne i det underbara som heter iTunes (eller not..) och snubblar down memory lane med massa musik.

Jag har varit ett riktigt STORT Tenacious D fan. Dom är sjukt bra faktiskt.



"How's it going?" that's the first thing I say to you.. "How's it going, is flowing?"

Tiden bara rinner ur händerna på mig känns det som just nu. Det är skönt att ha saker att göra men när man inte ens behöver vänta på något gott för att tiden går så fort så blir det nästan lite tråkigt! Jobbet ringde mig om ett extra shift för idag så 15 - 22 kommer jag att sälja hamburgare och kasta sugrör på folk. Det är lite min signatur, dom bara hoppar ur händerna liksom. Tur att man är utlänning och det mesta man gör ses som exotiskt.

TACOS till lunch är EPIC!



Jag behöver tweaka lite mer på designen som jag äntligen fick upp igår sen vill jag ta och börja sätta igång och svara på alla kommentarer jag fått, tack för att ni lämnar något litet!