「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

La lalalalalallaa!! Här är jaaa!

Jag som redan har sömnproblem som det är, det blir inte bättre av att jag nu har typ "oroa mig över allt i världen" syndromet och även vad jag tror en början till foglossning. Slut på vatten har jag också. Ja ni hör, det är likabra ni börjar att "save the date" för mitt pity party.

Jag fick såklart Googla dom konstiga ilningarna jag har för att se om det kan vara foglossning, ilningar i blygdbenet var uppe på topplistan av symtom. Blygdbenet.... blyyyygdbenet....

Jag vet ju självklart vad ett blygdben är men för mig heter det pubis bone. Men nu när det mysteriet är löst så kan jag i alla fall amatör diagnostisera mig själv med "tidig" eller "mesig" eller "inte så farlig" foglossning.

Imorgon bär det av med oss till den Amerikanska basen, jag säger "den" (som om vi alla vet vilken jag talar om) eftersom jag för allt i världen inte kan komma ihåg vilken av dom vi ska till. Hursomhelst, som en del av er kanske vet så har USA några baser här i Japan och dom har en gång om året (eller något sånt) öppet för allmänheten. Annars för inte obehöriga ta del a deras lilla amerikanska värld dom skapat på Japansk mark.

Jag tycker det ska bli superkul. Billiga saker, amerikanska restauranger, förhoppningsvis finns mina älskade twizzlers som jag gråtit efter, jag skulle väldigt gärna vilja äta på Taco Bell... förhoppningsvis har dom barn affärer också, det borde dom ha eftersom soldaterna har med sina familjer hit!

Nu ska jag äta kiwi.

Jag är en sån där som är född i helt fel generation. Det är väldigt tydligt med mina val av japanska drama. Det är så ovanligt att jag ser något som inte kom ut på VHS först. Samma med mitt val av musik.

Just nu tittar jag på Age 35 Koishikute och är helt fast!

Jag är även helt såld på intro låten.

Tyvärr verkar det inte finnas undertext till den dock.

Blodgrupp är ju lite som astrologi i Sverige och alla japaner har koll på sin blodgrupp. Jag tyckte det var lite pinsamt innan jag visste min då sjukhus kunde fråga men även vanligt folk i sociala sammanhang. Nu vet jag ju att jag är en O+ och nu när jag är med barn så har jag dessutom fått mina små biljetter som intygar detta! Jag har verkligen ingen aning om vad man ska kalla dom men såhär ser den alltså ut, två stycken fick jag som intygar att jag är O+!

Jag är förresten vaken för att kissa. Min nya grej är att dricka vatten och det kommer ju ut snabbare än in. Nya hobbyn är alltså att kissa. Och jag som tyckte jag sprang på toa mycket de första veckorna, pfft.

Jag hade preeeecis börjat slappna av och somna så börjar det.

Det känns lite som att plattorna ligger och väntar på att jag ska sova och så börjar det skaka.

Jag har så svårt att komma till ro och sova som det är :(

Till alla er som inte har varit eller inte är gravida så kan jag säga att man tycker själv att tiden smyger sig fram som värsta sega slö snigeln och att absolut ingenting händer. Men vad jag märkte idag när jag satte ihop min magbild #2 med magbild #1 är att man blir väldigt hemmablind, fick en riktig chock!

Jag tyckte jag var rena uppsvullna mega tjockisen i vecka 5 med min lilla kula som putade ut.

Nu ser den så liten och fjuttig ut.

Jag är en såndär fru som springer efter min man i mataffären och leker med min iphone :3

Ibland i alla fall, igår var en sån dag.

Bambu är dyrt igen, älskar när säsongen kommer och man kan köpa massor att koka i riset! Nu kostar ett skott nästan 600 yen!

Massa grönt som man bara trodde fanns i överväxta trädgårdar tills man flyttade till Japan.

KIMCHI!

Riiiis!

Och koppnudlar.

Sen det bästa enligt mig, färdigt ris, bara att värma i micron!

Och min man :O

Jag la min iphone som referens så man kan se hur små vanliga chipspåsar är här. Det är lite frustrerande i början men nu känns det mer som en vettig storlek, så man slipper äta ihjäl sig :P

Vi har precis hållit en tyst minut för alla människor som föll offer för förra årets hemska naturkatastrof.

Veckan som följde var helt fruktansvärd. Jag minns det så tydligt hur jag och Yuji skulle vara på våran smekmånad men hur svårt det var att ta vara på den medan ens hem bara sköljdes bort på TV, TV som vi inte ens förstod.

Jag hoppas att idag inte orsakar för mycket smärta till dom som överlevt och nu kämpar på uppe i Tohoku. Hoppas att dagen kan gå förbi snabbt och smärtfritt så dom kan fortsätta att läka.

Jag kan dock inte låta bli och tänka på hur otroligt tacksam jag är för Japan. För allt Japan gör för mig. För att jag får var här. För att mitt barn kommer att få växa upp här. Det finns ingen plats på jorden som jag älskar så mycket som Japan. Ingen plats som jag känner mig så trygg och så hemma som jag gör här. Det gör så ont att tänka på all smärta som så många har fått gå igenom.

Vi tänker på er Tohoku.

Jag känner mig halvt däckad efter idag. I rumpan i alla fall. Jag kom till körskolan vid halv 11 för att gå på min näst sista teori lektion (nummer 11) och sen ställa mig i kö för cancelmachi. Det är en av mina favorit saker i Japan, t om läkaren har det systmet, där man helt enkelt kan sitta och vänta och få tider som andra ställt in. Det är så himla mycket folk på körskolan nu att det inte finns några tider att boka så jag har inget annat val. Och jag är sååå nära att vara helt klar med allt. Jag behövde bara en ynka timme körlektion för att få boka TRE lektioner på motorvägen och sen är det bara dubbelcheck för uppkörningen kvar!

Klockan 5 fick jag äntligen en bil! Då hade jag väntat i nästan 7 timmar. Jag har så ont i rumpan från allt sittande.

Men nu har jag bara en lektion kvar i teori, imorgon klockan 6 är den lektionen sen är jag HELT klar. Då har jag gått 10 + 23 timmar teori. Plus 15 + 19 timmar körlektioner. Det har tagit så sjukt lång tid att bli klar med körkortet pga det men nu är jag nääästan där.

Vi har ett schema över varje månad och där gäller det att matcha lektions nummer med ens egna liv. Där det ingår naturkatastrofer, smekmånader och Gud vet vad.. puh förra året var verkligen busy.

Nu gör vi vad vi kan.

Sätt undan 27 minuter av er dag och se på den här filmen.

Det är det minsta vi kan göra.

Jag har haft en hemsk natt, fick något migrän liknande anfall på kvällen efter att jag själv känt mig väldigt ledsen och gnällig. Jag har ju egentligen inte migrän så det kan ha varit något annat men vid 3 tiden på natten var det bara att springa upp och in på toaletten.

Jag antar att det är för att jag varit så gnällig och sjuk och snyft, snyft som stackars Yuji går runt på tå här hemma. Han ringde mig när han var på väg hem och frågade om jag ville ha något från affären. Jag ville ha en godis som dom alltid säljer, den är rund och sur och finns i massor med smaker. Men då Yuji inte förstod vad jag menade så kom han hem med en påse full med godis och sa "Jag köpte allt som jag vet att du ätit..."

Förhoppningsvis är jag uppe på benen igen imorgon för jag måste både till City Hall för att hämta min kupong för cancer kollen tjejer måste göra och sen till körskolan så jag kan göra det sista och äntligen ta det där nedrans körkortet!

Jag skulle inte för att jag ooorkade bara inte men nu är jag så sjukt nöjd att jag gjorde det i alla fall.

Det är Rakutens megarea som jag har shoppat loss på, mellan 00:00 och 23:59 idag har dom haft en super rea som inte bara hade låga priser men också dubbla, tredubbla och tiodubbla poäng (som man sen kan använda som pengar). Saken är att min vän Sophie gnällt hela dagen på hur det har laggat och krashat för alla som varit inne och shoppat och jag är bara lat och orkade inte. Men så blev det att jag 23:40 kollade in det hela i alla fall.

Dock av någon anledning var jag inte inloggad som jag brukar vara och kommer inte alls ihåg mina inloggningsuppgifter! För att få vara med i rean var man tvungen att göra en rea "entry" och där bad dom naturligtvis om ens uppgifter, hur ska dom annars veta vem man är liksom. Så hela 5 minuter slösade jag på att gissa lösenordsfrågor och bläddra igenom min gmail. 23:45 var jag redo och insåg att jag inte har en endaste aning om vad jag behöver till ungen...

Men jag tog mig samman och klickade hem några rena lyxprylar som man inte dör utan men som gör livet så mycket lättare! Dom kostar ju annars i vanliga fall lyx priser givetvis men nu kom jag undan så otroligt billigt.

Betalade endast 120kr för en blöjhink som rymmer en hel massa blöjor. Man får en kasett med men jag köpte även 6 refill kasetter för 406kr. Jag kommer ihåg hur vi fick springa med lillebrors bajsblöjor när han var liten, det är ju inget man kan ha i vanliga sophinken.

Sen även något som jag tycker är viktigt men ändå inte livsviktigt egentligen.. en box för våtservetter som värmer upp våtservetterna. Ni vet hur det är så fruktansvärt kallt här inomhus. Sophie berättade för mig hur hennes lilla tjej bara grät av att det gjorde så ont när hon skulle torka henne på vintern. Så en sån gör det mycket lättare än att behöva värma i micron och så. Men den kostar en fin slant.. jag fick den för 214kr!

Igår var det den 3/3 och Hinamatsuri här i Japan. Det är en "festival dag" endast för tjejer där oftast mormor och morfar (men i vissa fall kan det bli farmor och farfar, som med oss utlänningar vars mammor inte är japanska) käper speciella dockor som sitter i en fin monter och ger till sina barnbarn. Dockorna representerar Kejsaren, hans fru och sen deras tjänstefolk. Dockorna ska kunna suga åt sig "bad spirits" så man gör detta för att skydda sitt barnbarn så hon får ett lyckligt liv. Traditionen säger också att om man inte tar ner dockorna senast dagen efter så blir resultatet att barnbarnet/dottern gifter sig sent.

Här är min lilla älsklings tjej framför hennes dockor medan hon sjunger hina matsuri sången.

Vi får se vad för festivaler och annat jag kommer att få ägna mig åt, beror på vad det är för kön på den lille. Men jag tror bestämt att det som står närmast på turlistan är bindningen av magen i graviditets månad 5. Dock är det en bit kvar dit så där får ni hållas tills det är min tur :)

Det är söndag eftermiddag och jag har inte ens kommit ur min pyjamas än.

Yuji somnade någonstans vid lunch och han har fortfarande inte vaknat. Vi är så himla sega båda två.

Igår var vi hos Debbie och Sebastian och hade en jättemysig lördag kväll med tunnbrödrulle, småprat och tv-spel. Vi behövde det båda två, jag behövde det verkligen! Jag kan verkligen inte säga att det varit lätt de här två veckorna med skola från 9 - 16 följt av jobb 17 - 21 när man dessutom bakar unge på heltid.

Jag har en graviditets bok som jag bläddrar i nu när jag snart kommer börja en ny trimester, det finns så otroligt många böcker att "The mother of all pregnancy books" lät som the way to go. Dock något jag måste ta och göra är att införskaffa mig en svensk bok så att jag kan snappa upp alla termer och hänga med i snacket i Sverige, det är dags att jag börjar rå mig mer om mitt modersmål nu när jag ska ha barn känner jag. Se till att ni aldrig försummar erat modersmål så som jag har gjort.

En positiv sak med att de första 12 veckorna är över är att min jättemagen nu äntligen har säckat ihop för det var verkligen fånigt där ett tag, det såg ut som jag kommit halvvägs! Men nu har jag i stort sett endast min riktiga baby bump kvar som är betydligt mindre men hindrar mig från att kunna ha jeans och annat low cut på mig.

Nu är jag så sjukt sugen på pannkakor att jag tänker ställa mig och steka ett gäng. Det är nog sylten jag vill ha. Eftersom godis inte alls finns på samma sätt som man är van vid som svensk så får jag inte riktigt sötsug som en vanlig människa, typ choklad och smågodis utan det smyger sig fram när jag blir sugen på, tja pannkakor och frukt. Det bästa med pannkakor är att man kan använda resterna till att göra egna skink crepes!!

Till middag idag gick vi ut och åt sushi. Ja ":O!" tänker nog ni men här får man faktiskt äta sushi trots att man bakar bebis. Det andra ":O!" kommer från dom som vet att jag faktiskt inte äter sushi om jag är vid medvetande och får välja men som sagt jag är ju med bebis. Eftersom lillen nu har börjat dricka sitt fostervatten så tycker jag det är viktigt att jag ser till att äta japansk mat som jag vill att lillen ska fatta smak för och äta sen när den är ute. Speciellt eftersom jag själv tycker det är så jobbigt att jag aldrig lärde mig äta fisk.

Jag tog lite bilder också när vi åt för att jag ville visa er men sen kom jag hem och fick halvt damp på min iPhone som vägrar connecta till internet och bestämde mig för att en full restore var på sin plats.

Man är inte den vassaste kniven i lådan om man säger så.. så det blir google bilder istället!

Genki Sushi som vi var på är ett såndär rullbands sushi ställe där sushin kommer in på just ett rullband, det kommer både in sushi som man kan plocka som man vill och så har man en touch screen framför sig där man kan beställa in också. Den enda sushin vi gravida inte ska äta i Japan är tonfisk.

Jag blir mätt så himla fort nu bara, jag har inga direkt graviditets cravings som jag bara måste ha men jag blir mätt väldigt fort och äter istället väldigt ofta. Jag har fått en mycket bättre rutin med maten nu än innan då jag knappt kom ihåg att äta så jag äter mycket oftare och bättre. Det som känns så fel bara är att ställa sig på vågen och se plus 2 kilo, haha. Det är så svårt att påminna sig själv om att det ska gå såhär.