「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Inte gråtit.

Som en ledsen kossa.

"Men gud, vad har hänt?" Tänker man då.

Jo det ska jag berätta för er..

Första gången bröt jag ihop mitt under lektionen så jag fick ringa Yuji. Av någon anledning så tyckte jag så fruktansvärt synd om min 72 åriga lärare att tårarna bara kom sprutande. Det tog mig nästan 10 min att lugna mig.

Round 2 var en favorit i repris av böl #1 när Yuji kom hem från jobbet och frågade mig hur det gick sen under lektionen, om läraren fick någon pli på mina klasskamrater. Då stod jag och tjöt för att jag upplevde det hela igen.

Strax efter round 2 kom omgång nummer 3, jag hade precis lugnat ner mig och Yuji säger åt mig att gå och lägga mig och vila medan han gör lite pizza så ropar han när maten är klar. Då kände jag mig som världens hemskaste fru som bara är jobbig och gråter, vem saknar och vill komma hem till det?

Så vid 4 tiden gick jag till läkaren med min snoriga näsa och visst är jag snorförkyld. Han sa även att jag inte behövde gå till läkaren med en förkylning (vilket jag naturligtvis vet) men att jag inte behöver "gaman" (som man säger i Japan, betyder att härda ut) heller utan att det finns bebis säkra mediciner för att hjälpa kroppen.

Det här med läkarbesök är nog det största och i stort sett enda problem i kultur väg som jag och Yuji har. I Japan går man nämligen till läkaren så fort man nyser (så känns det i alla fall men riktigt så hysteriskt är det inte) medan i Sverige så börjar man fundera på och gå när man ligger på dödsbädden.

Jag tycker inte att jag ska springa till doktorn så fort jag blir lite sjuk, det finns så många baciller som jag inte träffat på än och det bästa för mig då är att få bli sjuk och bilda antikroppar. Yuji dock tycker det är rent löjligt vansinne, är man sjuk och hemma från arbete/skola då går man till doktorn punkt slut. Så detta bråkar vi alltid om när jag blir dålig. Oftast slutar bråken med att jag säger att jag ska gå och han säger bra och jag går inte utan läker av mig själv men den här gången gav jag med mig eftersom jag både är med barn och måste infinna mig i skolan den här veckan. Dock tillskillnad från svenska läkare så finns det alltid något en japansk läkare kan göra, bakterie dödande, smärtstillande, febernedsättande, slemmlösande osv, etc. Dessa mediciner är mycket billigare att få utskrivna av läkare än att köpa receptfritt.

Mitt läkarbesök idag, som inkluderade ultraljud och medicin kostade inte ens 100 kr :)

Jag fick lite baby safe medicin, som ni ser är i pulver form. För dom som studerat japanska så vet ni att man på japanska säger "Har du druckit medicin?" och det här är anledningen till att man använder verbet druckit istället för ätit eller tagit. Japansk medicin är nämligen ofta i pulver form!

Jag fick också en ny medicin bok för min förra är slut, den nya är mycket sötare, rosa! Den boken har man alltid med sig till apoteket, så sätter personalen in etiketter på de mediciner man gått utskrivna så andra apotek och läkare kan se ens medicin historik. Väldigt smart tycker jag. Jag är väldigt noga med min!

Nu har jag varit en dålig bloggare igen, fy skäms på mig!

I helgen åkte vi över till Kyoto en snabbis där jag åkte på en hemsk piss förkylning.

Den är inte kul alls, bara nyser och snorar och har ont i huvudet.

Idag fick jag vara hemma från både skolan och jobbet och det känns ju mindre roligt.

Dock på plus sidan så fick jag gå till doktorn och eftersom han även är min OBGYN så fick jag se lillskiten på sin 12 veckors dag! Vi försökte se lillen i 3D också men då låg den och gosade med moderkakan så allt vi såg var två ben som sprattlade. Gosunge!

Och eftersom jag är en såndär jobbig stolt mamma som tror att hennes barn är det första barnet på jorden så får ni såklar också se lillfis!

Tada!

Jag måste nu hemmafrua lite, laga mat till min kära man så jag får komma tillbaka sen!

Jag fick frågan om jag kan ta min ADD medicin nu när jag är på tjocken och jag tyckte det var en bra fråga som var värd att svaras på i ett inlägg!

Jag kan absolut inte ta min ADD medicin medan jag bakar bebis, jag kan knappt ta mig medicin när jag inte är gravid eftersom den är känd för att ha orsakat leverskador hos patienter, det är därför jag varje kvartal lämnat blodprov för att det ska hållas koll på. Men! Jag behöver ingen medicin när jag är med barn.

Ända sen hcg:t började bubbla i blodet på mig så har jag varit ADD botad. Jag har aldrig varit så lugn, koncentrerad och samlad som jag är nu när jag är med barn. Det är helt fantastiskt. Jag går ju som sagt en japanska kurs nu på två veckor, det är 6 timmar av "bla bla bla adjektiv bla bla bla substantiv bla bla bla -masu form bla bla bla -te form" något som ni andra med ADD kan back me up med är rena självmordet. Men med bebis så är jag helt med i 6 hela timmar, jag minns vad som sagts, jag är fortfarande pigg nog att fungera efteråt och tiden tickar på i normal takt (istället för plus 1 min, minus 10 min) precis som normala människor (shit va ni har det lätt, om ni bara visste...).

Lektionen är helt okej, det är mest vardaglig japanska som jag själv använder hela tiden men nästa vecka kommer vi plugga kanji lika intensivt som vi pluggar grammatik den här veckan och det ser jag fram emot. Om det är något jag behöver plugga så är det kanji, det var alldeles för länge sedan jag gjorde det.

Jag måste sova nu så jag dricker mitt nightnight tea lite snabbt och skriver medan jag har chansen.

Idag har jag haft japanska 9 - 15:40 och sen jobbat 17-21. Jag har ont i fötterna från att ha stått upp i 5 timmar, ont i arslet från att ha suttit i 6 timmar och ont i huvudet från att ha.. använt det.

Jag har börjat en förberedelse kurs inför N2 provet i sommar för lite extra credit och för att ha något att göra lite nu när jag inte ska söka några jobb. Det är rätt kul faktiskt, det var så otroligt länge sen jag pluggade japanska. Men jag kan nog officiellt säga att hjärnan är helt Japan tvättad, såhär såg mina anteckningar ut:

Nytt sätt att skriva "Too".

Tydligen.

Jag har ju glömt att visa våran barnvagn! Vi köpte den jätte tidigt, jag är knappast långt gången nu men var ännu mindre gången då. Anledningen till att vi köpte vagnen så otroligt tidigt var för att jag redan för flera år sedan (3 för att vara exakt) bestämt mig för vilken vagn jag ville ha när det var dags och nu med det nya året så firade dom sitt 4 års jubileum med en jätterea. Dock var det endast 5 personer som fick chansen att vara del av super rean. Och vi var en av dom! Vi sparade alltså över 5 000 kr på att köpa vagnen tidigt :)

Det är en Neon White Hug Me från Katoji. Den är helt perfekt. Liten och smidig.
Liggdelen är dessutom sittdel också. Den kan även tas av och med skenorna som ingick så kan den användas som vagga och bouncer (en sån där sitt stol som barnen brukar ha). Egentligen skulle jag ha köpt en grön men det var dom vita som gällde under rean och det fungerar det med :)

Den är såklart nerpackad nu men det finns väl inte en blivande mamma i världen som kan få hem barnvagnen och motstå att bädda den en gång. Lakanen jag har i på bilden är från Villervalla! Det grymma med dom förutom deras söta saker är att dom fraktar till hela världen och drar av skatten för oss som inte bor i Sverige ;D

Med allt fick vi också en säng/lekhage/skötbord, mamma väska och madrass. Vi betalade runt 4 500 kr och det va fri frakt. Defintivit värt det!

Majoriteten av barnvagnar i Japan har inte liggdel utan de flesta köper en vanlig sulky som dom lägger barnen i (från 1 månad, inte innan dess) med en speciell bebis matta i. Detta för att vagnarna är mindre och smidigare. Men för mig som är uppväxt med svenska barnvagnar så var det bara ett fet NEJ. Jag kan inte lägga det käraste jag har i en sån instabil vagn där jag inte ens ser min bebis. Vänd mot mig ska den vara. Så att Katoji har gjort Hug Me (som är väldigt mycket mindre än vanliga svenska barnvagnar) var ren lycka för mig!

Den tar så lite plats att vi har den ståendes ihopfälld i hallen.

Jag är jättenöjd!

Jag mår inte speciellt illa som gravid och tyvärr är jag inte speciellt trött heller (hade varit skönt att få vara det då jag knappast är något sov proffs) men hungrig är jag däremot! Det är skumt att kroppen gör så på högvarv och blir så hungrig när man bara behöver runt 300 kalorier extra om dagen för att göda sin lilla favorit parasit.

Och jag tror bestämt att jag plus den lilla halvlingen jag har i magen har på något mystiskt sätt kommit samman och bildat en riktig hel svensk. För det vi är sugna på och vill äta i vårat grisande är Kellogg's Cornflakes och mackor med ost, skinka och gurka! Till detta vill vi ha mjölk.

Det speciella med detta är att jag aldrig aldrig aldrig i vanliga fall äter Cornflakes.
Eller bröd. Eller dricker mjölk.

Vi får givetvis åka till Costco för att livnära mig, det finns Cornflakes i vanliga affärer här men förpackningarna är hälften så små. Dom vi har köpt (såldes i trepack) är nog lika stora som ett svenskt paket (jag tror det i alla fall) men har en stämpel på förpackningen att dom är för "pros". De vanliga förpackningarna räcker bara några dagar.

Bröd köper vi också på Costco för att få ordentliga limpor och inte bara random frallor med risk för konstig choklad fyllning eller röda bönor pasta. Gud va japanerna är värdelösa på bröd!

Det är den stora namn boken som får agera tallrik när jag natt snackar!

Så klockren :D

När man registrerar sin graviditet här så får man även det här märket (även en mindre och klistermärke till bilen) som man ska sätta på väskan eller annat synbart ställe. På den står det "Jag har en bebis i magen" så att andra runt omkring vet det och kan visa lite extra hänsyn. Bl a så är andra på tåget uppmanade till att låta oss sitta, speciellt på handikapps platserna i änden på vagnarna. I Japan är det väldigt viktigt att man tar hand om gravida, vi ska ha det lugnt och enkelt och inte behöva stressa eller anstränga oss. Helt okej om ni frågar mig ;D

Det kommer ta ett tag innan jag vänjer mig vid det hela tror jag, jag hoppar fortfarande till varje gång jag blir petat på axeln på tåget för att bli visad till en ledig plats. Men om några månader då jag är stor som ett hus, Japan är varmt och svettigt hja då kommer jag nog uppskatta livet ur det!

Idag var det me glädje tjut (efter ett hysteriskt skrikande av "FUCKYOUFUCKYOU" hormoner är underbara) som jag slog ihjäl min första drake! Jag var så ledsen och frustrerad, jag blev attackerad och dödad hela tiden (lilla jag på level8) och förstod inte alls hur spelutvecklarna tänkt sig det hela. Alla andra verkade döda drakar med ena handen på ryggen. Men sen märkte jag att jag av någon anledning spelat spelet so far på svårighetsgrad MASTER. Inte så konstigt att jag var en total sopa. Det är ju lite och ta i.

Jag har jobbat idag också. Lyckligtvis så är skolan slut för terminen så vi har inga fler lektioner. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra, om jag ska avsluta nu eller läsa till en månad eller så. Eftersom jag är med bebis så ska jag inte direkt börja på något nytt jobb eller så utan jag går ju in i housewife mode men något ska man väl sysselsätta sig med.

Som några av er kanske minns så är alla hjärtans dag en stooor grej här i Japan där man bakar/lagar/kokar sin egna alla hjärtans dag present till killen man verkligen gillar. Tjejer får sen en present tillbaka på White Day cirka en månad senare. Jag älskar japanska alla hjärtans dag, det blir så mycket finare än köphysterin som blir i Sverige. Här gör man något litet och fint och killarna uppskattar det verkligen, dom vet tiden och planeringen som ligger bakom.

Iår!

Carol och Emma var också här idag och bakade och fixade. Det är så mysigt att göra det ihop! Dock av någon anledning var vi alla helt fokuserade på Discovery Channel's Most Evil som bara handlar om serie mördare, konstig blandning men grymt bra serie.

I år var jag sugen på syltkakor och Yuji som aldrig har ätit sånna.. ja då tyckte jag det passade perfekt. Jag gjorde såklart fler än tre så jag tar med mig resten till jobbet imorgon.

Jag gjorde också en "Blueberry Boy Bait" cake som har en liten speciell smak och det var riktigt intressant att göra. Yuji är precis som jag inte ett fan av för sött så jag försöker att balansera ut det hela lite.

Hjärtanen var bara för att det är gulligt, jag smällte ner en Meiji Strawberry Chocolate i en silicon form och fick små söta hjärtan istället!

Självklart har årets låda även en present påse och ett kort!

Igår fick jag en liten spontant present av min älsklings man, nämligen SKYRIM! (!!!!!!!)

Så idag har jag suttit på mitt arsle och spelat medan herrn i huset har lagat två mål mat (jag var självklart inte vaken till frukost), tvättat tre maskiner tvätt och varit och handlat. Det är riktigt najs att va på tjocken, kanske ska fortsätta vara det om man får sånhär service.

Dock har det också resulterat i att jag vid halv 10 sprang till jobbet för att i sista stund kolla jobb schemat, 11 satt med en japanska uppsats om någon konsument skatt på 800 tecken och att jag fortfarande inte gjort min sista läxa men det blir så ibland bara!

Tack för alla kommentarer till förra inlägget! Det ska bli skitskoj rent ut sagt och det har varit så svårt att ha bloggen och inte säga något. Jag ser också och håller med kommentarerna om att jag får ta mig samman och posta som jag brukade göra, nu när jag inte behöver hålla hälften av mina dagar hemliga för er längre.

Tänkte svara lite på frågor om mödravården, nu är inte första gången jag fått frågor om det men jag har aldrig riktigt svarat och nu känns det väl som att det passar att jag gör det!

Jag har inte direkt någon erfarenhet av mödravården i Sverige så det får ni alla ha i tankarna när ni läser, för mig är det som händer kring mig och lillfis här det som är normalt och det som sker i Sverige är helt främmande. Min känsla är att man bestämmer lite själv hur ofta man vill gå på Ultraljud efter att graviditeten bekräftats. Den bekräftas med att man gör ett VUL och ser hjärtat. Anledningen till att man väntar just på hjärtat verkade vara en mix mellan mindre risk för missfall och mindre risk för abort så med hjärtslagen så får man order om att gå till kommunhuset för att registrera sin lilla bebis! Det tog lite tid för oss att se hjärtat på våran bebis därför har vi faktiskt gjort ett VUL i veckan sedan vecka 4 och det har verkligen varit asballt och se hur det bara blir större och större!

Bebisen måste registreras och så eftersom vi har annan sjukvård än t ex Sverige, här ingår inte sjukvården i skatten utan är en separat försäkring som alla har, så då registrerar man sin graviditet hos kommunhuset och då trots att en graviditet inte är ett sjukligt tillstånd så får man ändå ekonomisk hjälp med den (fria läkarbesök under grav bl. a)

Man får också den älskade lilla Maternity Boken (Boshi techo) som man kan höra om i draman ibland, den lilla boken ska jag från och med nu alltid ha med mig när det är något som rör lillan och så registreras det där i, precis som en "Mina första år" bok fast för läkare. Min är gul och jättesöt men eftersom min bebis också är halvsvensk fick vi även en på engelska för Sveriges skull som min läkare skriver i parallellt, då har dom lätt tillgång till min bebis historik utan att behöva journaler. Det gula häftet är kuponger för läkarbesök som kommunen tycker är viktiga och då tar 70% av kostnaden för, besök över det får man betala själv och ett VUL går på runt 2000 yen så det kostar inte så mycket.

Underst är en bild på mitt fina videoband med min bebis på :D Tyvärr har vi ingen video att titta på hemma men bandet måste jag alltid ha med mig vid undersökningar så spelar läkaren in allting, så att det lätt går att kolla sen om något skulle hända. Bästa är också att jag alltid får precis så många utskrivna bilder som jag vill, han frågar alltid om jag behöver några extra!

Glad fredag! Fredag måste ju vara världens bästa dag.

Om man inte jobbar helg förstås.

Idag har jag haft dag 3 med tråkig förkylning som framtills nu bestått av huvudvärk och halsont.

Det är riktigt lattjo men som sagt det är helg så jag kan dra täcket över huvudet med gott samvete.

Jag har ett otroligt sug efter feta ost och baguette också.

Men det var inte baguette med feta ost jag tänkte prata om, utan jag ville för första gången presentera lilla mini bus fisen, just nu på hela 2.1 centimeter, som kommer ploppa ut till oss i mitten av september! Nu ska vi bli mamma och pappa!

Ultraljudsbilden är från tidigare idag då vi var hos fabror doktorn och fick mina test resultat tillbaka, när man är med barn blir man ju testad för sjukdomar man nästan bara trodde fanns på film och då fick vi se lillmonstret också!

Som tur är är den inte orange egentligen. Utan doktorn är bara så rar och målar dit lite så att jag inte tappar bort min lilla bebis.

Usch jag är så sur och grinig idag. Allt är bara dåligt och tråkigt. Men jag tycker egentligen inte att det är så konstigt med tanke på att det varit mörkt ute i stort sett hela dagen och det bara är kallt och grått. Trött är jag också, nej usch! Jag är vare sig skapt för tidiga mornar eller vinter, jag kan kanppt vänta tills sommaren äntligen kommer så man kan gå ut utan att halvt dö.. jag kan riktigt känna hur all min energi bara rinner ur mig så fort jag måste ut och kämpa för att hålla en kroppstemperatur som jag överhuvudtaget kan överleva med.

Men de goda nyheterna är att min älskade soulmate och man håller helt och hållet med mig. Han tröttnade ordentligt i onsdags och det resulterade i att dom i lördags kom och installerade den här:

Nu har vi en AC i sovrummet, en med lite drag i (tillskillnad från den i vardagsrummet som egentligen inte är våran utan tillhör lägenheten) och nu går det faktiskt att kliva ur sängen på morgonen! Då är det vanligtvis så satans kallt att man kan se sin egen andedräkt. INOMHUS!

Nej nu ska jag fortsätta och sura. Och gäspa.

Igår var det ju Setsubun, festivalen då man i Japan tar på sig en mask och kastar torkade bönor över balkongen medan man säger att det goda ska hålla sig inne och det onda hålla sig ute. Lite halvskumt sådär som de flesta festivaler här men barnen älskar det! Yuji älskar Setsubun för att han får äta all en fisk han vill, alltså det tillhör.

För mig är det här en riktigt hardcore super sushi! Den har ju allt man kan hitta i ett kylskåp ihop rullat!

Jag är ingen stor sushi ätare jag och en ugnsvärmda fisken luktar ju kallsup så jag är inte riktigt med och frossar fisk, jag har istället frossat i hemgjora fiskpinnar med stuvad spenat och tomat soppa.