「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Det ar tva timmar kvar till det nya aret och 1.5 timmar tills jag ska dra ut hela pick och packet till det lokala templet och grilla lite mochi and ringa lite klocka. Nyar i Japan tycker jag verkligen drar igang den forsta dagen pa aret, alltsa imorgon, pa sjalva nyars natten sitter halften inomhus och ser pa TV och man smaller ingenting.

Jag och Yuji sitter just nu och tar igen oss, rattare sagt Yuji har fet somnat och jag har torkad mochi i ansiktet efter att ha tryckt i mig en hel lada med japanska sweets sjalv.

Idag har varit busy-busy, som tur ar ar vi tva kvinnor nufortiden i familjen som kan peka med pekpinnen och vi har snurrat om varandra med forberedelser, tvatt och halla ordning pa pojkarna. Yuji och jag infann oss vid halv 10 i Kyoto City for att handla allt som man bara maste ata for att vara saker pa att man far maximal super lycka under aret som kommer. Man vill ju vaxa sig stor, stark och vis och Gud vet vad. Om man kan ata sig till sant, sa visst ar jag pa!

Folk rann in genom dorrarna nar vi satte igang, forsta minutrarna var det ratt lugnt men efter bara 15 min gick det knappt att ga fran en affar till en annan utan att knocka en stackars unge i huvudet med en lada sushi.

Alskade mochi!

Till lunch ar det sushi och till middag ar det soba! Det ar japanskt nyar det!

Nar vi ar och halsar pa hos Yujis foraldrar sa bor vi i Yujis morfars hus som ligger precis bredvid hans foraldrars hus. Morfar ar hemma nu men annars bor han ofta pa ett vardhem for han borjar bli gammal. Hans hus ar sa himla mysigt och jag onskar det sag ut sahar for mig nar jag hanger tvatt hemma:

Det kanns som att man aldrig blir nojd och alltid byter favvisar nar man ska finslipa sitt team eller bara blir kar i en Pokemon for att den ar sa himla sot. Oversta raden ar mina favoriter just nu, mest for deras anime och manga appearances men flera anvander jag nar jag spelar for att dom ar coola!

Jag breedar ocksa och alla mina breed bebisar har "stamtavlor" vilket egentligen bara ar ett fancy word for mitt satt att halla ordning pa alla generationer, foraldrar och agg. Under strykna ar vad dom ar nickname:ade till.

De tva understa ar mina tva absoluta favoriter som fortfarande ar med i mitt huvudteam!

Antligen har mer Pokemon manga borjat slappas!

Lite tidigare i host alltsa!

Och antligen har jag ledigt sa jag har tid och satta mig ner med dom.

Igar kopte jag tva stycken som jag slukade inom loppet av nagon timma.

Nu onskar jag bara att jag far chansen att handla de andra tva som star pa onskelistan!

Pokemon ar apkul!

Och ett stycke man som bara ligger och myser i sitt hav av barndomsmanga som mamma och pappa fortfarande har kvar. Yuji ar halvgalen och plojer igenom sakert 10 bocker i timmen.. ingen riktig uppskattning men tror min poang nar fram anda.

Vi har kommit fram! Jag har forsokt att blogga tva ganger men blogg.se appen fungerar inte alls for mig om jag vill ha med en bild och jag tycker det ar sa frutkansvart trakigt att blogga utan bilder. Sa nu har jag istallet norpat Yujis jobb dator eftersom min laptop blev lamnad hemma. Anledningen till att jag straffats saaa med att inte ha med min alskade dator ar helt enkelt for att vi ska fa plats med en arsforburkning av mochi som vi brukar fa med oss! Mochi ar godast "hemma gjord"!

Mochi ar alltsa det har for dom som vill veta mer, jag vet inte ens hur jag ska borja att forklara det sjalv.

Men i slutandan ar allt gjort av ris! Jag alskar mochi, skulle kunna ata det varje dag, det ar sa tuggummi aktigt.

(Sa himla sot pa en av jobb bilarna! Det som star ar "tadaima, gyuunyuu no haitatsuchuu" som lite knogligt oversatt betyder "Just nu levererar vi mjolk!" som i att dom ar ute pa sin mjolkrutt inte att det ar ett special erbjudande.

Det har ni svart pa vitt anledning till att jag inte vill bli oversattare, noll talang ;D)

Igar var vi i Kyoto och shoppade lite, traffade Yujis kompisar from gymnasiet. Jag kopte aven en vinterjacka antligen efter 4 ar. Den jag hade innan kopte jag min forsta vinter i Japan och den gar inte att stanga langre.

Yujis foraldrar jobbar fortfarande, dom har inte ledigt riktigt an, dom har massor att gora innan nyar (egna foretagare) sa Yuji och jag brukar hjalpa till att hamta upp all mat som ar forbestallt inne i Kyoto city.

Huvudsaken man ater under japanska nyar ar Osechi. Det ar en valdans najs bentou i stort sett. Fast eftersom det inte ar en lunch lada (vilket en bentou ar, bentou ar alltsa ingen speciell mat utan bara ordet for lunchlada) sa ar det inte en bentou. Det kommer komma bilder pa allt, forhoppningsvis i nagorlunda takt med hur det hander men det ar lite knepigt nar man ar smatt elektroniskt handikappad!

Jag har gjort en kategori i ar for japanska nyar, den heter Oshougatsu vilket ar det japanska ordet for nyar!

Nu beger vi oss till Kyoto för att fira nyår med Yujis familj!

Vi blir borta 28 dec - 4 jan men vi åker redan ikväll med nattbussen (usch vad jag avskyr nattbussen men vad gör man inte för att spara lite pengar).

Vi hörs när jag kommer fram!

En av mina julklappar i år var Super Mario Galaxy 2 och jag har hittills vägrat Super Mario till Wii eftersom jag aldrig varit ett riktigt fan av Mario. Gasp, I know right? Tänk att jag erkände. Jag är bara så hysteriskt värdelös på Super Mario, jag har inte tålamodet som krävs för att vänta på snurrande eldpinnar och tajma hopp.

Men WOW!

Vilket stimulerande spel! Nu låter jag ju dötrist med hur jag uttrycker mig men det är det jag känner, hela hjärnan och armarna får arbeta, jag satt fastklistrad från att jag kom hem ifrån jobbet tills midnatt när det var läggdags ( 17 - 00 ) och med tanke på min ADD så är även det väldigt imponderande. Jag är jättestolt över att ha klarat en galax! Så långt kommer jag sällan i spel som Super Mario.

Skitkul!

ikutsumo no ai wo hanashitemo

Nu på kvällen så smällde min fina, älsklings man upp en riktig scanner station i sängen (för vi kan inte vara någon annanstans i den här fruktansvärda kylan!) och så har jag scannat runt 100 bilder från när jag var liten. Det är ett under vilka fantastiskt bra projekt man kan avsluta när man som ADD offer är medicinerad!

Kan ni tänka er att jag var blond som liten?
Det är jag verkligen inte nu!

Det hela inspirerade mig till att köra en liten "5 saker ni kanske inte inte visste om mig"!

1: Jag är en dokumentärs-knarkare! Redan i mellanstadiet hade jag sett det mesta på Discovery och var så besviken när dom körde "repriser". Jag kan se upp till 7- 10 stycken om dagen om det finns tillgängligt.

2: Jag har ett IQ högre än genomsnittet men det tog mig 4 år att klara MatteB och jag vet knappt vart några länder ligger.

3: Jag kan inte ha på mig något två dagar i rad utan att det tvättas först om det inte är en jacka. Jag tvättar med andra ord väldigt mycket.

4: Jag avkyr köttbullar! (och hemma gjorda hamburgare och köttärslimpa och pannbiffar.. allt med köttfärs och lök).

5: För 10 år sedan skrev jag på mitt första anställningspapper med McDonald's Sverige! Nu denna månad har jag varit anställd på Japanska McDonald's i ett år.

Idag har jag arbetat och slitigt. Det slog mig, speciellt efter några kommentarer jag fått, att jag varit lite kryptisk med jobbet och att jag inte kunde jobba på ett tag (tror det var 1.5 - 2 veckor). Jag har inte gjort något dumt, jag har bara varit lite seg som alltid! Jag hade nämligen ingen aning om att man inte fick jobba under ansökningstiden för visum! Och jag förnyade mitt den 18 oktober när mitt gamla gick ut, bara det att ADD som man är så går man inte och hämtar det precis när det är klart utan först ska man ju rulla tummarna ett tag.

Suck.

Hursomhelst, när min chef märkte att jag jobbade utan visum så ställde han in alla mina shift, utan att säga något och jagade iväg mig så fort jag dök upp på kontoret till immigrationsverket. Halvt i uniform! Men tack vare honom så fick jag tummen ur och nu är jag safe igen för ett år innan det är dags att göra om det hela igen!

Idag fick jag nya strumpor också. Och jag beställde jobbar skor. Det har vi inte haft förut och mina håller på att ha ihjäl mina fötter. Jag kom också på att jag tror aldrig jag har tänkt på att riktigt visa min uniform! Att prata om McDonald's strumpor kan nog vara lite konstigt eftersom personalen på svenska McDonald's har långbyxor men här i Japan har vi knästrumpor och kjol. Lite skoluniforms känsla över det hela, det är jättegulligt! Men nu när det är så kallt ute så känns det sådär att behöva gå biten från kontoret till varuhuset... brr!

Arigatou ♥

Usch va dålig jag har varit. Jag har inte uppdaterat alls. Vet inte varför jag helt hamnat utanför mina rutiner ser farmor gick bort och jag åkte till Sverige för hennes begravning. Eller egentligen är det kanske inte så konstigt men så kan vi ju inte ha det! Den senaste veckan har dock varit rätt tuff eftersom jag lyckats dra på mig magkatarr. Det var tre dagar dubbelvikt i sängen tills jag lyckades släpa mig till läkaren och nu efter cirka 5 dagar med medicin så har i stort sett allt det onda försvunnit. Jag har alldeles för mycket magsyra och har haft det väldigt länge, långt sen innan mitt bröllop då jag började känna symtom från det. Det är bara så typiskt att jag är så dålig på att dra mig till läkaren ändå så känns det som jag aldrig gör annat än springer där. Men när jag egentligen tänker efter så är det bara min ADD som får gå till läkaren.

Och så en STOR bild på mina nyinköpta skor. Idag efter en körlektion så ställde jag in allt och åkte raka vägen hem, jag vet inte hur jag inte kunnat inse att jag inte kan köra i mina vanliga skor men nu har jag i alla fall hajjat det. Jag har ju Tone ups i vanliga fall men sulan på dom är något tjockare än vanliga skor vilket gör att jag inte kan känna pedalerna på bilen. Inte konstigt att jag körde som en nolla helt plötsligt, för lite bättre än idag kan jag faktiskt köra. Grejen är bara att jag inte har någon speciell kärlek till skor.

Jag måste vara världens sämsta tjej på den punkten. Jag vill endast ha ETT par skor åt gången annars får jag sån ångest över vilka jag ska ha på mig. Mina skor ska också vara lös sittande och enkla att sätta på. Både jag och min syster brukar hålla oss rätt strikt till Reebok precis som våran mamma och det är den vanliga dojan jag använder mest. Fast sen händer det såklart att man ibland hittar något annat latjo men nu blev det Reebok igen! Eftersom jag också har noll intresse i att shoppa skor så spenderade jag cirka 2 min online på japanska Rakuten och klickade hem ett par. Och eftersom det är underbara Japan så kan jag förvänta mig dom innan nästa körlektion!