「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Jag skrev ett inlägg igår från mobil appen men det ville sig visst ute riktigt.

Nu sitter jag i baksätet på shuttle bussen till körskolan. Teori dags igen!

Tillägg: Nu har jag kunnat lägga till mina fiiina bilder.

Vad har jag haft för mig? Jag har varit döende i världens värsta förkylning någonsin i världshistorien.

Ögoninflammation i bägge ögonen slutade den med. Jag fick göra uppkörning och teorin med feber. Uppkörningen satt men teorin blir det att köra igen, det är bara att hålla andan och köra. Vet inte hur jag tänkte med att ta min ADD, min mördar förkylning och gå och göra teori prov.

Det här var ju bara det bästa! Som jag väntat! Äntligen! Nu kan jag blogga vart jag än är, snabbt och smidigt.

Liten bild på Tami (som nu misstänks vara en hane istället) som simmar runt bakom mig och vill ha uppmärksamhet, nu störst i tanken istället för minst som det var förut. Och kaxigast, hon (han) är full med riktiga war wounds.. suck, haha.

Jag å andra sidan sitter böjd över mina teori böcker och hyperventilerar.
Det är ett bra sätt att starta morgonen så, med lite stress och lite för mycket syre.

Under natten har jag blivit så hysteriskt förkyld. Det smög sig på tillsammans med mitt jetlag runt 3 - 4 på morgonen och nu 12 timmar senare är jag säker på att jag kommer dö. Jag är säkert jättetrött och vill sova men mitt dunkande ansikte överröstar det. Nu har jag givit med mig och tagit min dos av Benza Block som är ännu en såndär fantastisk, lifechanging sak som Japan har att erbjuda.

Jag har skrivit kärleksbrev till Benza Block i bloggen förut men jag kan nog aldrig prata nog om hur underbart det är med ett piller som gör livet sådär mysigt och oförkylt...

Det värsta är ändå att efter jag krypit till körskolan och klarat deras körtest (det var ju iof bra) så har jag alltså prov och uppkörning för körkortstillstånd imorgon och med min tur så kommer jag väl ha hjärnsvikt vid det laget.
Det verkar även som att en av mina fiskar blivit på smällen, så nu ska man bli mormor mitt i allt.

Nu ligger jag och mumsar i mig popcorn som jag inte känner smaken av men dom kliar på så bra i halsen.

Min dag tog en liten annorlunda vändning idag.

Jag är faktiskt hemma nu!

När jag vaknade imorse kände jag bara att jag orkade inte, jag ville hem och så började min dag av kaos.

Jag var inget jättefan av Kina innan och det har verkligen inte blivit någe bättre efter ett dygn i landet, det var bara tjuriga och otrevliga anställda och människor helt okapabla till att stå i kö. Men efter 3 timmar av gap, skrik, pekande, knackande på flygbolags dörrar och ren ilska från min sida så fick jag (och två utav mina nya vänner :)) biljetter till Osaka i Kansai i Japan! Vi var så lyckliga att vi bara gick runt och viftade med våra boarding pass.

Världens finaste boarding pass!



Det var så skönt att landa i Japan! Äntligen kunde vi slappna av fast jag bara kommit halvvägs, det fick bli lite av samma procedur som jag redan gått igenom i Kina fast det här gången kunde jag tla språket och personalen var lite mer villig att faktiskt hjälpa mig. Jag fick en stand-by biljett av ANA och hade så otrolig tur att det fanns nog med platser kvar efter boarding att jag fick åka med!

Klockan 1 på natten var jag äntligen hemma! Det har varit världens längsta dag och jag är alldeles svullen i fötterna efter allt flygande men jag är hemma hemma hemma!

För ja! Såklart! Jag lyckades tajma tyfonen som drog in över Tokyo som ett riktigt pro! När jag kommit fram till Beijing och sen suttit halvt medvetslös på en slags vilostol i 8 timmar så får jag veta att mitt plan blivit inställt och att dom inte vågar flyga in till Tokyo alls idag. Det fanns heller inga platser till någon av oss på nästa flyg så inte förräns på lördag har jag fått en biljett så nu är jag kines i stället!

Det är ett glatt gäng som jag blivit strandat med dock bland oss finns en tv-spels översättare, en manga översättare och en av ingenjörerna som kämpade med Fukushima Daiichi i mars i år.
Efter att vi blivit slussade till vårat hotell och börjat inse att vi är strandade i ett land vi inte alls hade tänkt att åka till alls. Alla vi var på väg hem efter att ha varit borta. Man känner sig lite tagen på sängen, om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte ens riktigt vart Beijing är för jag har aldrig haft något intresse i att kolla upp det. Men efter några minuters hopplöshet fylld av "Jahapp, hur ska vi fördriva tiden?" så har vi i alla fall bokat in en trip till den kinesiska muren imorgon!

Det kommer en taxi klockan 9 och hämtar upp vårt gäng (som först ska bli skjusade till närmaste bank eftersom ingen av oss har kinesisk valuta).

Nu är klockan nästan två på natten istället och jag borde egentligen sova men jag bara njuter av all teve som jag kan se på hur jag vill när jag är i Sverige. Det sunkiga är att de program jag bara älskar alltid sänds från klockan 10 - 11 på kvällen. Då har pappa gått och lagt sig så jag sitter ensam i mörkret och det är mitt i natten nästan.



Jag är nämligen dokumentärs narkoman med mord/psykologi och medicin som favoriter. När jag var mindre var jag besatt av allt som simmade i vatten och ancient history, speciellt Egypten. TV4Fakta är det jag känner att jag fick ge upp när jag flyttade till Japan men sen kom TV4 PREMIUM! Jag är ett stort fan, det finns så sjukt mycket bra program där som jag kan se hur jag vill utan irriterande reklam eller undertexter! Det är toppen, dom har verkligen ett grymt utbud. 

Nu har jag upptäckt TLC efter att pappa blivit fäst vid kanalen, den är riktigt kul!

Som ni säkert alla vet så är klockan tio i två i Sverige och min dag ser ut såhär.
Redbull, teori och Word Freud såklart. Hur kan man stå emot vad alla andra gör.

Jag är så himla trött nu, efter begravning och kryssning och allt som hände på samma gång så känner jag mig helt slut. Igår vid halv 10 tiden ringde Micke och sa att min lillebror skulle spela match i närheten, självklart ville jag se det så jag hoppade ur sängen och var klar tills han kom. Det var skitkul att se. Men idag är jag bara desto segare.

Skönt att man har läxor så det räcker och blir över så man kan skylla på det och sitta på arslet hela dagen.

Så här ser min värld ut när jag fantiserar. Förhoppningsvis behöver man inte vänta alltför länge på en värld i glas!

Idag har vialla begravd vår kära farmor. Min älskade farmor. Jag saknar dig.

De senaste månaderna sen jag fick veta att min farmor gått bort har varit fruktansvärda. Det här året har varit fruktansvärt. Det har bara varit jämmer och elände, är helt slut. Yuji och jag landade i Sverige igår vid 6 tiden och resan gick riktigt smidigt så idag hade vi en massa energi till alla tårar och människor. Jag saknar min farmor, det var konstigt att hon inte var där bland allihopa, det var den allra första gången. Men det var en väldigt fin begravning och det känns ändå okej på något vis. Usch. Fina farmor. Saknar dig.