「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Här är videon jag pratade om igår som jag lite ninja likt filmade inne på sjukhuset. Mitt sjukhus heter Toranomon Byouin och anledningen till att jag går till ett sjukhus och inte en klinik (vårdcentral alltså) är bara för att min specialist jobbar där några dagar i veckan. Jag har filmat rätt lågt för att jag inte ville få med ansikten i videon så snälla tänk på att inga människor har något med mig eller videon att göra, dom är bara där!

Det var riktigt upptaget på sjukhuset i måndags för att influensan har börjat gå. I Japan drogar man bort alla flunsor och förkylningar, dom har väldigt bra mediciner mot sådant. Mest tror jag det är för att folk inte vill ta ut en massa sjukdagar. Själv är man ju svensk och tycker att så länge man kan andas själv behövs inge sjukhus så jag brukar mest lida mig igenom allt som jag själv inte tycker behöver penicillin (t ex urinvägsinfektioner eller öroninflammationer). Jag tycker att deras journalsystem är så himla roligt som man kan se lite in i video snutten! 



Sjukhuset har drop-in eller tidsbokning. Jag brukar göra lite både och. Kommer man som drop-in kan man få vänta aningen längre. När jag har bokat tid så stoppar jag in min patient bricka i en av maskinerna i entren, ut kommer ett kvitto (gröna pappersbiten i videon) med rumsnummer och vilket turnummer jag har på. Ju tidigare man kommer desto snabbare får man komma in. Sedan på skärmen i väntrummet så står det vilka nummer som är före och så kan man se sitt eget nummer på skärmen. Jag hade ingen tid bokad därför stod jag hos kassörskan i början (och fick en najs shot av journal roboten!). Man blir inte debiterad eller uppringd om man inte kommer för sin tid. Man måste inte ha munskydd på sjukhusen!





Sjukvård i Japan kostar ungefär som i Sverige, ibland mindre, oftast samma. Man får en försäkring via sin kommun som heter NHI (National Health Insurance) som gör att man själv endast behöver stå för 30% av kostnaderna. Försäkringen kostar även en månadskostnad, de flesta av oss betalar inte den själva. I Sverige ingår försäkrings premien i skatten. Jag betalar inte min sjukhus försäkring utan det gör Yujis företag, det är väldigt vanligt! Innan jag var gift betalade jag min premie själv och den kostade cirka.. 65 kr i månaden typ, eftersom jag var student. Om jag börjar jobba själv kommer mitt arbete att stå för försäkringen.

Tandvård ingår i försäkringen, att dra in en visdoms tand t ex kostar runt 4 000 yen (347 kr) totalt.

Det positiva med att göra så som Japan gör är att man som privat person själv kan litegrann välja om man vill ha NHI eller inte, jag vet många utlänningar som hellre väljer privat försäkring av olika anledningar.

Skickar ni julkort?



I Japan skickar man nyårskort och det är ett litet projekt i sig, kort kan förbeställas med egen design med bilder på barnen och årtal och allt möjligt tryckt och klart eller halv färdiga kort eller heltomma kort eller "fyll bara i här kort". Dessutom så är numrena som blir synliga när kortet får sin poststämpel vara med i lottodragning när det nya året kommit!

Efter lite tjöt från min sida så har Yuji, imponerande snabbt faktiskt, fått alla nyårs korten redo för att sändas ut. det har varit ett himla trixandes med dom i år eftersom Yujis farfar avled tidigare i år och då måste vi som hans närmaste familj skicka ut ett speciellt kort om att vi är i sorg fortfarande. De korten är svarta i stället för röda och har lite annan text tryckt på sig, inte heller har dom årets djur tryckta på sig (som för 2011 är råttan** KANINEN!)

Jag fick leta som ett djur tills jag hittade rätt typ av kort som inte var rött eller fel frimärke och så vidare, det är alltid en prövning första gången man ska klura ut något sånthär helt utan hjälp av sin man som man naivt en gång i tiden trodde man skulle få. Men nu är det super fina kort vi har och specialfrimärkerna som man måste använda för i år är faktiskt väldigt vackra. Nu åker dom iväg imorgon och så är det bara att hålla tummarna för att man inte missat någon.

Nu har man blivit så stor alltså så man har hand om det själv. Ska man eller ska man inte. När och var och hur och varför. Jag skickar självklart men det är mycket pga kulturen av landet jag bor i!

** Klart att det är kaninen nästa år. Kanin på japanska heter "usagi" och av någon anledning blev det "råtta". Ni får ursäkta!

Jag hör från alla håll och kanter prat om snö i Sverige. HAHA säger jag. Jag avskyr snö, det är det värsta jag vet och varje år så njuter jag av underbara, snöfria Tokyo.



Jag har gått och plockat lite här hemma och plockade ihop från lite olika ställen i lägenheten mina "charms" från olika tempel och shrines i Japan, alla har jag och Yuji varit på och det har varit ett mysigt minne. De flesta av dom är bara för allmän lycka och välmående men den längst till höger är våran bröllops charm. Den ska ge tur till vårat äktenskap och den har jag i vårat sovrum. Egentligen ska båda två ha varsin och bära dom med sig efter att dom blivit välsignade men Yuji tycker mest det är skräp från Kina som säljs dyrt till folk på sightseeing.
Han har noll feeling för sånt här.

Dom kostar alltid 500 yen och finns för lycka i trafiken, vid sjukdom, inför test, allmänt, relationer och ibland för barn (när man vill ha barn, väntar barn har barn). Tror jag fått med alla, i alla fall dom jag själv sett!

500 yen är 43 svenska kronor.

Jag har fått lite önskemål om att översätta "Hikari Saikou" av amazarashi och nu innan läggdags och jag hade lite tid så tänkte jag att det kunde vara roligt att göra. Det är nog en ganska rough translation för det är en väldigt djup sång med fantastisk text så jag har helt enkelt bara försökt att göra den förståbar utan att allt för mycket utav sångarens känsla ska bli lost in translation. Hoppas ni kan få något grepp om vad den handlar om!

För en vecka sen, november 15, så var det årets "Shichigosan" (vi brukar skriva 753 vilket är precis vad kanjina för ordet betyder) som är en festival för barn, tjejer som är 3 och 7 och pojkar som är 3 och 5. Under festivalen så går barnen till templet och tackar för att dom växt :D och ber om ett bra och långt liv.
En av mina närmaste vänner Sophie firade festivalen i år med sin dotter, Sakurako (Sacchan kallas hon och blir 3 i december), och jag fick några bilder på min favorit tjej som jag fick tillåtelse att lägga upp i bloggen.
Hon var så fin, en riktig liten prinsessa:

Visst är hon fin!

Yuji såg den här bilen när han var ute i Yokohama och jobbade och mailade bild till mig, det ser ju definitivt ut som att det kan vara en av google map bilarna tycker ni inte det? Japan har helt otroligt grym google map street view, jag har aldrig stött på en gata i Japan där man inte kan stå rätt på den och sen gå längs med den med själv av google. Det brukar jag ta nytta av när jag ska till ett nytt ställe (då det kan vara lite knepigt att hitta här) så jag googlar då helt enkelt adressen, går längs vägen i google maps och sen när jag faktiskt åker dit som känns det som att jag redan gått vägen förut, det är helt grymt!

Det enda negativa som jag kände innan jag flyttade hit och också när jag jobbade på ett vandrarhem är att google maps för Japan inte har något alfabets stöd så man kan endast googla på japanska adresser och det kanske kan kännas lite jobbigt för den som inte kan läsa. Men om man tänker efter så spelar det ju faktiskt egentligen ingen roll då så länge man vet att det är adressen man behöver så behöver man inte kunna japanska för att titta på bilderna!

Det var så himla fint igår när vi körde hem genom Tokyo, önskar att jag bara kunde visa alla för det var bara så vackert med alla höghus, lampor och vägar som gick kors och tvärs Tokyo Drift style. Jag försökte att ta så gott det gick så här kommer de bilder som det går att se något på!









(SEGAs högkvarter :D)

Jag har precis kommit hem från Tokyo Pokemon Center i Hamamatsucho och Yodobashi Kamera i Akihabara med Sora! På så många udda ställen i Japan så finns automater som man matar in pengar i, vrider runt och sen får ut en runt plast boll med någonting i. Inte direkt något nytt för dom maskinerna finns i Sverige också bara det att här finns det så många.. på ett och samma ställe.. och det är bara lite mer hysteriskt.. som vanligt!

Video!

Den här gamla godingen såg vi när vi var ute och gick, en riktig gammal Honda moped! Ser lite ut som något byggt i Lego tycker jag. Ställningen som sitter bak på används fortfarande idag är och till för att köra ut home delivery ramen, soba (nudlar alltså) utan att spilla medan man kör!

Nu är vi hemkommna och avduschade efter bröllop!
Det var Yujis bestman som agerade "präst" på vårat japanska bröllop som nu gifte sig : )
Det var super mysigt, i precis samma stuk som vi körde, personligt litet bröllop i en vacker restaurang.
Jag hade ingen ordentlig kamera med mig (såklart) men knäppte litegrann med mobilen.

Yuji kunde inte gå på ceremonin pga att jobbet är som det är nu så det var jag och Hikari (Yujis storebror) och eftersom vi har samma efternamn så tog alla för givet att vi var gifta så det fick vi förklara en del.
Det var ett otroligt fint bröllop och också väldigt roligt att få se Sebas föräldrar igen.





Första gången jag är "Mrs" efter att ha varit "Ms" hela livet :D!



Maten var verkligen supergod, speciellt desserten, dom var bara för söta!



Fina brudparet med deras "tårta".
Vi hade precis likadan dessert på vårat japanska bröllop, det är grymt gott så det var mums att äta igen.



Och niichan!

Sen goodie bag! Efter japanska bröllop får man även en goodie bag! I våran den här gången fanns små söta handdukar i form av godsaker, en roundcake med maple smak (eftersom Sebastian är från Kanada) och självklart min favorit, katalogen fylld med saker som man får välja en sak ifrån och så får man det!
Sist valde vi en jättefin rund stor tallrik med 4 små tallrikar i som är perfekt i tacos osv, men kostar cirka 800 kr och inget man kanske skulle lägga pengar på själv direkt.

Den här gången får vi se vad vi väljer, antagligen något liknande, det ska bli kul!

Mitt absoluta favorit ord på japanska är "karappo" som betyder "tomt/tom"!
Det är ingen större skillnad på "karappo" och "kara" (som man också kan säga) men
"karappo" låter så otroligt mycket bättre tycker jag, dock kanske något dramatiskt att säga om sin cola burk eller liknande.

Kanjin för "karappo" är "sora" som betyder himmel men också "tom" eller "ledig".

Eftersom det stavas med litet "tsu" så uttalas "karappo" med betoning på "p" - karaPPo.

"Karappo" följs av no som till exempel karappo no kokoro ; D (tomt hjärta).




Mitt absoluta.. ofavorit ord.. på japanska är "ryoukai" som betyder "uppfattat".
Jag verkligen tycker inte om det och bara ryser så fort jag hör det, jag menar vem går runt och säger uppfattat till folk om dom inte är mitt uppe i en Counter-Strike match eller på väg att hoppa fallskärm?
Ändå så tycker jag att det används rätt flitigt här i Japan, mer än vad jag tycker jag hör svenskar eller engelsk

talande använda motsvarande ord men usch nej, det kommer dröja innan jag börjar slänga ur mig det!

Nu har japanska vintern definitivt börjat komma, nu blir alla rutorna konstant täckta i vatten.
Men i år så är jag redo, när jag gjorde min vinter internetshopping så klickade jag även hem
special tejp som jag kan sätt längs listerna för att motverka möglet som blir och att det rinner ut på golvet.
Toppen förhoppningsvis.



Kanske solen kommer spricka fram?



Tokyo blir aldrig så kallt som Sverige, inte ens kallt nog för snö men anledningen till att vi
får gnälla är att vi konstant har det iskallt inomhus!

De nya TOUCH vending machines i Shinagawa (där jag bor)!
Jag ser båda varje morgon men har faktsikt inte provat någon än.
Den har på toppen en liten kamera som läser av den som står framför och sen föreslår lite
olika drycker som skulle kunna passa.

(Dom tillägger att 75% av "föreslagen" verkade stämma med dom på stationen)

Tänkte skriva lite om begravningen, för det var väldigt trevligt trots att det var en begravning.
Jag kunde tyvärr inte ta några bilder på det fina rummet där vi hade gudstjänsten (Yujis familj

är kristen på pappas sida) så jag har lite bilder på de fina blommorna som vi fick ta med oss hem.



Vi tog ett gruppfoto med alla som var där och vi bar alla en liten pin med en vitsvart liten tyg rosett 
på som visade att vi var nära familj med den som gått bort, efter det var det en fin ceremoni med en
präst, psalmer och böner precis som vi är vana med i Sverige.
Hela altaret var fullt med blommor, samma buketter som på mina bilder men verkligen hur mycket som
helst från företag, annan familj och människor som beklagar sorgen men inte var nära nog att bli inbjudna.
Vid deras blommor fanns träskyltar med namn eller företags namn på, det var verkligen jättefint.



Efter ceremonin fick vi i nära familjen gå fram först och lägga varsin ros efteråt stod vi på led vid altaret och
bugade tack till dom som kommit och sen passerar när dom går ut, det blev en hel del bugande det
var en hel del folk där. Den närmsta familjen gick sen in och åt sen lunch i rummet bredvid och det var väldigt
trevligt att träffa släktingar igen och Yuji fick en chans att presentera mig för dom som inte var på vårat bröllop.
Jag satt med Yujis farmor ett tag också som jag tyckte var väldigt mysigt eftersom hon bor på sjukhus nu
och har varit ganska dålig, så att få sitta med henne och hålla handen och prata uppskattade jag när vi inte
kan besöka henne på samma sätt.

Eftersom Yujis farfar var kristen så var det inte en typisk japansk begravning så jag vet fortfarande inte
så mycket om dom men det var jättefint.

Idag har varit jätte busy, jag funderar starkt på att bygga ihop en applikation för min
Windows telefon så jag kan blogga från mobilen, det skulle vara grymt smidigt.

Bästa från idag spm jag såg på 7eleven:



POCKY PUMPKIN!
Jag har inte provat dom än men det lät bara för roligt.

Det är ju ändå snart Halloween, after all!

Nu är jag i stort sett klar!
Bara små saker som saknas som Photoshop och mina programmerings program.
Tur att det finns paint i alla fall så man kan åstakomma något vackert och kreativt.



FÖRST så kan jag inte beskriva hur skönt det här känns, vet inte varför det tagit mig så lång tid!
Idag hämtade jag upp mitt visum på immigrationsverket, haiguusha som det heter på japanska
(Spouse or Child of Japanese National, eng).
Trots att det här visumet är ett år kortare än det jag hade innan så är det mitt, jag kan göra vad jag vill!
Jobba så många timmar jag vill, plugga vart jag vill, sitta hemma och se dum ut om jag vill!
Hittills har skolor alltid sponsrat mitt visum så jag har helt varit beroende av min närvaro i skolan, det var
en sån sjuk stress för alla är vi försenade och blir sjuka och det sög rätt rejält att alltid vara spänd över det.

Allt jag behöver göra för att få behålla det här visumet är att fortsätta vara gift med Yuji i 5 år.
Och det ska nog inte bli så svårt *pussa!*

Ikväll beställde vi hem pizza av ren lathet (fredagar är så mysigt :3).
Pizza lådan var lite söt så jag kunde inte låta bli att fota, det är reklam för en anime som kommer ut på
DVD precis innan jul (jag har ingen aning om vad det är för något men det var gulligt!)

Manga och anime är ju en sån självklar sak här så det är inte alls konstigt att se det såhär :)

Jag filmade lite street walk när jag var ute tidigare idag.
Inget speciellt egentligen, mer så man hinner kanske få en bild eller fler av hur det ser ut här.
Inget too fancy, bara Tokyo såhär innan klockan5, uncensored ;D





Också så att jag fastnat så för "The Big Bang Theory" att jag vill döpa min förstfödde

"Sheldon" oavsett kön.

Många vill gärna att jag skriver precis hur det gick till när jag flyttade hit,
jag tycker det är jätteviktigt att man själv kan leta reda på information och själv
kan lära sig att finula ut saker på egen hand då det är en viktig egenskap om man vill klara sig själv.

Men jag hjälper gärna till och berättar min historia i Japan!
Den korta versionen.. hah!

Den är egentligen inte glamorösare än att jag ville flytta ifrån Sverige, jag hade bestämt mig
redan från början att jag inte skulle komma tillbaka och det var nog lite halv crazy av mig.
Japan är rätt ballt men det är också lika med Sverige på ungefär INGET SÄTT ALLS, ZIPP, NADA.
Dom är helt galna här borta.

Det var nog 5 - 6 år sen som jag sa till mina föräldrar att jag ville flytta till Tokyo och googlade
runt för att försöka hitta någon språkresebyrå som överhuvudtaget skickade folk till Asien.
Jag hittade Blueberry språkresebyrå (som jag rekommenderar STARKT förresten) och mailade dom.

Dom hjälpte till med allt verkligen, visum, skola, boende, transport från flygplatsen och CSN.

Jag behövde inte tänka på så speciellt mycket alls, det är rätt skyddat att vara språkstudent i Japan så
inte behöver man oroa sig speciellt mycket om någonting alls.

Efter att jag gått i språkskola i lite över ett år, då hade jag bott i värdfamilj länge och tillslut flyttat till eget,

så var jag trött på att plugga japanska och försökte hitta ett sätt att få ett sponsrat arbetsvisum.
Jag lärde mig den hårda vägen att det inte finns något sett för en svensk utan universitetsutbildning att få
ett sponsrat arbetsvisum, trots att jag hittade företag som var redo att göra allt för att försöka få det att gå.
Men min plan var ju att plugga vidare i alla fall, jag fick helt enkelt stå ut de månader som var kvar tills jag
kunde söka in på Senmon Gakkou, terminerna börjar oftast i april i Japan.

När det var dags att söka till Senmon Gakkou så hade jag tagit hand om mitt eget pappersarbete ett tag
språkskolorna sköter det gärna åt en men jag kände att jag ville lära mig själv och förnyade mina lägenhets kontrakt, mobil kontrakt och visum själv, det var inte så klurigt efter att man varit i Japan ett tag och lärt sig.
Jag hittade en skola som jag gillade, oroa er inte för det är man här så är det inte svårt att hitta skolor, och
läste i deras information och på webbsidan vad som krävdes för att jag skulle kunna söka in.
Och så gjorde jag det.

Nu på hösten hade jag äntligen fått tag på en lägenhet som tillät mig som både utlänning och student.
Den var så fin och nära både Yuji och min värdfamilj, med andra ord låg den också i Shinagawa!
Jag var jätte lycklig och skulle skriva kontrakt, jag hade även fått tag i ett företag som gick i borgen åt mig.
Men i oktober där någon gång så kraschade hela världsekonomin och eftersom jag fick
mitt studiestöd i svenska kronor blev jag pank under loppet av 2 dagar..
Jag fick säga upp mitt guesthouse, säga nej till lägenheten och flyttade ut inom loppen av några dagar,
jag hade en kompis som jobbade för ett hostel och lyckades fixa gratis boende i en av deras byggnader mot att jag hjälpte till på vandrarhemmet.

Men där bodde jag bara några dagar eftersom det visade sig att dom hade stora problem med möss, mössen
bajsade och kissade ner allt jag ägde, inklusive min futon (min säng alltså) och bet sönder mycket av mina saker.
Efter att ha jobbat konstant och gått i skolan sen ekonomi kraschen så bröt jag ihop när jag såg min säng.
Under hela den här tiden hade jag träffat Yuji som jag blev dökär i, det var nästan fånigt, och han sa åt mig att
komma bo hos honom istället, jag hyrde ett magasin i närheten av hans lägenhet och flyttade över mina råttsaker
från vandrarhemmet dit men 90% visade sig bara vara att slänga, jag grät konstant under dom två timmarna det
tog att slänga ut hela det hem som jag byggt upp under mina 1.5 år i Japan.

Drygt 6 månader senare råkade magasinet ut för en fukt skada och resten av allt jag ägde inklusive hela min garderob möglade, tack och lov gick kemtvätten av mina kläder på magasinets försäkring så dom gick att rädda.

Idag har det hela ordnat sig, såklart!
Yuji friade till mig mitt i allt kaos och tillsammans flyttade vi till en större lägenhet där alla våra saker får plats.
Idagsläget har jag ett Student Visa som gäller så länge ens utbildning gäller.
Eftersom jag går en utbildning i Japan och inte i Sverige så kommer jag kunna söka jobb på samma villkor
som en Japan men så länge jag är gift behöver jag inte ett företag som sponsrar mitt visum.
Efter 5 år på ett "haiguusha" eller "Spouse of Japanese citizen" visum kan jag ansöka om PR (Permanent Residency) som jag behåller oavsett om Yuji och jag är gifta eller inte, det kommer jag givetvis att göra.
Idag har jag trygghet, sjukförsäkring, pensions spar, vänner, familj och Yuji.

Fast på andra sidan klotet istället.

Det har varit mycket upp och nedgångar men jag älskar Japan.
Det fanns och finns fortfarande inte en endaste chans i världen att jag åker härifrån.
Jag känner varje dag en sån otrolig tacksamhet för att jag lever här.

Men det har varit tufft!
Mycket tuffare än jag hade föreställt mig.



Tokoro de:
Bad Husband Award:

Mimi: Yuji... don't you think you're just so lucky.. to have met someone like me, a wonderful
woman, beautiful even, to enrich your life..-

Yuji: En- what?
Mimi: Enrich.
Yuji: Ahahaha xDD

Mimi: o.o

I guess not.