Hur jag flyttade till Japan + lite life story.
jag tycker det är jätteviktigt att man själv kan leta reda på information och själv
kan lära sig att finula ut saker på egen hand då det är en viktig egenskap om man vill klara sig själv.
Men jag hjälper gärna till och berättar min historia i Japan!
Den korta versionen.. hah!
Den är egentligen inte glamorösare än att jag ville flytta ifrån Sverige, jag hade bestämt mig
redan från början att jag inte skulle komma tillbaka och det var nog lite halv crazy av mig.
Japan är rätt ballt men det är också lika med Sverige på ungefär INGET SÄTT ALLS, ZIPP, NADA.
Dom är helt galna här borta.
Det var nog 5 - 6 år sen som jag sa till mina föräldrar att jag ville flytta till Tokyo och googlade
runt för att försöka hitta någon språkresebyrå som överhuvudtaget skickade folk till Asien.
Jag hittade Blueberry språkresebyrå (som jag rekommenderar STARKT förresten) och mailade dom.
inte behöver man oroa sig speciellt mycket om någonting alls.
Efter att jag gått i språkskola i lite över ett år, då hade jag bott i värdfamilj länge och tillslut flyttat till eget,
Jag lärde mig den hårda vägen att det inte finns något sett för en svensk utan universitetsutbildning att få
ett sponsrat arbetsvisum, trots att jag hittade företag som var redo att göra allt för att försöka få det att gå.
Men min plan var ju att plugga vidare i alla fall, jag fick helt enkelt stå ut de månader som var kvar tills jag
kunde söka in på Senmon Gakkou, terminerna börjar oftast i april i Japan.
När det var dags att söka till Senmon Gakkou så hade jag tagit hand om mitt eget pappersarbete ett tag
språkskolorna sköter det gärna åt en men jag kände att jag ville lära mig själv och förnyade mina lägenhets kontrakt, mobil kontrakt och visum själv, det var inte så klurigt efter att man varit i Japan ett tag och lärt sig.
Jag hittade en skola som jag gillade, oroa er inte för det är man här så är det inte svårt att hitta skolor, och
läste i deras information och på webbsidan vad som krävdes för att jag skulle kunna söka in.
Och så gjorde jag det.
Nu på hösten hade jag äntligen fått tag på en lägenhet som tillät mig som både utlänning och student.
Den var så fin och nära både Yuji och min värdfamilj, med andra ord låg den också i Shinagawa!
Jag var jätte lycklig och skulle skriva kontrakt, jag hade även fått tag i ett företag som gick i borgen åt mig.
Men i oktober där någon gång så kraschade hela världsekonomin och eftersom jag fick
mitt studiestöd i svenska kronor blev jag pank under loppet av 2 dagar..
Jag fick säga upp mitt guesthouse, säga nej till lägenheten och flyttade ut inom loppen av några dagar,
jag hade en kompis som jobbade för ett hostel och lyckades fixa gratis boende i en av deras byggnader mot att jag hjälpte till på vandrarhemmet.
Men där bodde jag bara några dagar eftersom det visade sig att dom hade stora problem med möss, mössen
bajsade och kissade ner allt jag ägde, inklusive min futon (min säng alltså) och bet sönder mycket av mina saker.
Efter att ha jobbat konstant och gått i skolan sen ekonomi kraschen så bröt jag ihop när jag såg min säng.
Under hela den här tiden hade jag träffat Yuji som jag blev dökär i, det var nästan fånigt, och han sa åt mig att
komma bo hos honom istället, jag hyrde ett magasin i närheten av hans lägenhet och flyttade över mina råttsaker
från vandrarhemmet dit men 90% visade sig bara vara att slänga, jag grät konstant under dom två timmarna det
tog att slänga ut hela det hem som jag byggt upp under mina 1.5 år i Japan.
Yuji friade till mig mitt i allt kaos och tillsammans flyttade vi till en större lägenhet där alla våra saker får plats.
Idagsläget har jag ett Student Visa som gäller så länge ens utbildning gäller.
Eftersom jag går en utbildning i Japan och inte i Sverige så kommer jag kunna söka jobb på samma villkor
som en Japan men så länge jag är gift behöver jag inte ett företag som sponsrar mitt visum.
Efter 5 år på ett "haiguusha" eller "Spouse of Japanese citizen" visum kan jag ansöka om PR (Permanent Residency) som jag behåller oavsett om Yuji och jag är gifta eller inte, det kommer jag givetvis att göra.
Idag har jag trygghet, sjukförsäkring, pensions spar, vänner, familj och Yuji.
Det har varit mycket upp och nedgångar men jag älskar Japan.
Det fanns och finns fortfarande inte en endaste chans i världen att jag åker härifrån.
Jag känner varje dag en sån otrolig tacksamhet för att jag lever här.
Mycket tuffare än jag hade föreställt mig.
Tokoro de:
Bad Husband Award:
Mimi: Yuji... don't you think you're just so lucky.. to have met someone like me, a wonderful
woman, beautiful even, to enrich your life..-
Mimi: Enrich.
Yuji: Ahahaha xDD
I guess not.
Herregud vilken historia. Bara att våga och lämna hela sin familj och åka till ett land där man inte känner någon och sen möta sådana motgångar. Du måste vara en otroligt stark person! Jag kan ju tala om att om jag nu hade vågat åka så hade jag brutit ihop för första motgången och åkt hem efter att ha haft världens panikångest attack. Du verkar va en super grym person :D
Oh, du bara hörde av dig till språkresebyrån... Jag har fått för mig att man måste göra ALLT själv. Prata med CSN, hitta en skola, hitta boende, och ja allt.
Antar att jag ska skriva till Blueberry på en gång då! ^^
åh vad fint! beundrar dig för att du är så stark. Själv klarar jag knappt att åka hemifrån (från pojkvännen) över en helg.
jag är en av de som beundrar dig också.
det är helt otroligt vad du har gått igenom. Men du fick din kruka med guld på andra sidan regnbågen tillslut! :)
Vilken historia, tur att det är bra nu i alla fall, efter ekonomikraschar och sådant! Blir nääästan en aning avundsjuk när jag kollar igenom din blogg, Japan ser verkligen underbart ut :) Fanns en tid då jag också ville flytta ifrån Sverige, men sen så hittade jag kärleken och känner mig rätt så nöjd.
Haha, "Bad Husband Award", underbart. Skulle behöva ge ett Bad Boyfriend Award till min pojkvän. Har fått liknande reaktioner, förstå
SV: Jag skrev iallafall till Blueberry och hörde hur jag på bästa sätt kan göra för att ta mig dit. Får väl se om de tar sig tid för att svara eller inte :)
Kan ta och fråga lite snabbt också... Jag är 179cm lång, hur funkar det med kläder för mig isåfall? Jag är ju liiite längre än de flesta andra tjejer i Japan tror jag. Finns det affärer som har större storlekar? Eller blir det till att be familjen skicka kläder från Sverige?
Väldigt starkt gjort! Jag är verkligen imponerad av att någon klarar det. Att lämna hemlandet för ett helt nytt liv...
Jag är orolig för att jag skulle sakna vänner och familj. Speciellt nu när vi har vår dotter, så känns det hemskt att mina föräldrar skulle få se henne så sällan, om vi bodde i japan. (De skulle gärna få flytta med oss om det gick! Hihi :))
Hur är det med dig, brukar du ofta sakna din familj i Sverige och har det varit lätt att få nya vänner i Japan?
Det går inte att kommentera ditt senaste inlägg om Ris så du får publicera om inlägget igen så ska de gå att kommentera. Vanligt fel som blogg.se har tyvärr.
Spännande läsning!!
Jag var själv inne på att flytta till London när jag var 18. Men sen träffade jag min nuvarande man och han vägrade, så jag blev kvar. :-) Men det var nog lika bra. Är inte riktigt lika modig som du! :-)
Jag sitter här med glittrande ögon och är så himla fascinerad. Jag förstår om du kanske har svårt att ta till dig att det skulle vara en så särskilt stor sak. Jag menar, du visste ju vad du ville, det var ju bara att göra det. Jag har inte så starkt psyke. Jag blir lätt nervös och tror inte på mig själv. Tror bara att jag kommer att ställa till det för mig och jag känner mig väldigt osjälvständig. Att göra det som du har gjort hade varit omöjligt för mig (nåja det hade känts som det iaf). Så förstå min fascination över vad du lyckats ta dig för. Att du ens lyckats släppa allt vid så ung ålder och dra till andra sidan jordklotet helt ensam, det är helt insane i mina ögon. Må vara att folk tjatar om att du är modig, det går ju inte att låta bli att säga. Jag önskar helt enkelt att jag själv och fler människor slutar att bara hålla fast vid allt här, rädda för att släppa taget om allt det trygga, och faktiskt ger sig av ett tag (eller för resten av livet).
Önskar dig all lycka:)
Din inställning är helt rätt - hur mycket man än blir trampad på, ska man aldrig ge upp. Kan bara hoppas att jag själv, någon gång, kommer att kunna dela den inställningen. Tack för att du delade med dig.
Gillar din historia :D du måste värkligen kämpa för dina drömar!! jag skulle bryta ihop om allt hände mig XD Jag önskar dig och Yuji lycka till! :D
vilken språkskola valde du ? XD
HAHAHAHA! Vilken otur, först bajsande råttor, sen fuktskada!
很有意思的故事。
日本姑娘，祝你天天快乐！<3
