Lat söndag och visum förnyning.
Jag har inte gått utanför dörren idag, har bara njutit av att inte ha några måsten. Yuji och Shingo gick ut och handlade mat så dom har fått lite friskt luft i alla fall. Eftersom Shingo varit med Yuji större delen utav dagen så har jag kunnat röja upp ordentligt här hemma, dammsuga så som jag vill och bara få hemmet att se lite mindre knarkarkvart ut också vika allt tvätt, vi hade inte ett smutsigt plagg men inte heller ett enda vikt, rent plagg.
Vi har ändrat om en del här hemma efter att Shingo föddes, han har ju inget eget rum eller så men han har nu fått en egen hörna nere vid foten av våran säng. Där har vi en spjälsäng till honom men eftersom han inte sover i den ännu så får den agera skötbord och det är faktiskt väldigt smidigt eftersom det går att fälla upp alla kanterna så medan Shingo ligger helt förälskad i sin nya mobil som han bara älskar så kan jag plocka lite med annat.
Det ser ut som en liten färgglad djungel där inne när han ligger där.
I veckan har mitt visum varit nummer ett på topplistan, två år i rad har jag bara fått ett års visum men nu när jag har bidragit till den japanska befolkningen så hoppas jag på i alla fall ett 3 års om inte ett 5 års! Det är många så tror att jag blivit japansk medborgare och jag får oftast frågan om jag har mitt svenska medborgarskap kvar men man blir inte japansk medborgare för att man gifter sig. Det är väldigt svårt att bli japansk medborgare, speciellt eftersom Japan inte tillåter dubbelt medborgarskap. Shingo är både svensk och japansk medborgare, det var fixat och klart innan vi åkte hem men när han är runt 20-21 någonstans där så måste han enligt japansk lag välja.
Hursomhelst är visum förnyning piss! Det är så mycket papper att man blir galen och självklart som grädde på moset ska man ha BILD också. Min bild för i år har halva Shingos huvud med i bild ;D. Papper som behövs är motsvarigheten till personbevis, Yujis skattepapper, våran koseki som måste beställas från Kyoto där hela våran familj står nedskriven (Jag, Yuji och lillskit), Yuji måste skriva under borgenär papper och så kopior på mitt pass, hans ID, mitt ID och så själva ansökan såklart på typ 3 sidor. Varför det är så extra jobbigt och stressigt är såklart för att jag alltid väljer att göra det i sista sekunden, jag har liksom satt i system att lämna in min ansökan samma dag som visumet går ut men i år var jag en hel vecka tidig. Så nu får vi hålla tummarna!
Samtidigt som jag var inne på kommunhuset för att fixa alla papper så åkte jag upp till 7:e våningen för att ansöka om barnbidrag för Shingo, jag märker på en gång under den långa pausen när hon knappar på datorn att något inte stämmer och självklart så finns inte Shingo skriven hos oss. Jag blev rätt orolig att ambassaden i Sverige kanske inte hunnit få ordning på alla papper men eftersom Shingo redan fått sin sjukförsäkring så kändes det riktigt konstigt? Vi blev nedskickade till våning 3 igen och efter mycket problemlösning fram och tillbaka så blev jag tillsagd att ta med Shingos provisoriska pass och hans flygbiljett. Jag hade möte hos skolan klockan 1 angående mitt examen diplom och sluttentorna så det blev att åka till skolan, hem och sen tillbaka till kommunhuset.
Tillslut när dom då ringde till Kyoto för att dubbelkolla att jag verkligen hade en son och att han fanns med i vårat Koseki så kommer det fram att personen i Kyoto som ska skicka papprena till Shinagawa och meddela dom att vi har en son som bor hos oss inte gjort det. Det är första gången under mina 5 år här i Japan som jag varit med om en miss gjord av personal. Det gjorde mig verkligen ingenting, jag var bara så lättad över att alla papper fanns och att vi nu kunde åka upp till våning 7 igen och ansöka om barnbidrag plus att vi också nu får Shingos sukvård helt gratis, de sista procenten som vår National Health Insurance inte täcker kommer Shinagawa kommun täcka istället. Helnajs!
Tillslut när dom då ringde till Kyoto för att dubbelkolla att jag verkligen hade en son och att han fanns med i vårat Koseki så kommer det fram att personen i Kyoto som ska skicka papprena till Shinagawa och meddela dom att vi har en son som bor hos oss inte gjort det. Det är första gången under mina 5 år här i Japan som jag varit med om en miss gjord av personal. Det gjorde mig verkligen ingenting, jag var bara så lättad över att alla papper fanns och att vi nu kunde åka upp till våning 7 igen och ansöka om barnbidrag plus att vi också nu får Shingos sukvård helt gratis, de sista procenten som vår National Health Insurance inte täcker kommer Shinagawa kommun täcka istället. Helnajs!
Nu är klockan halv 3 på natten och min egentid är slut, dags att sova istället!
Kommentarer
Trackback
