「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Det går som det går och jag gick till Tokyo.

Panik och Jehovas.

En av dom värsta sakerna jag vet är ångest känslan av att jag tror jag glömt något! Jag är duktig på att glömma saker så det har satt sina spår, därför har jag ett elektroniskt schema som jag litar helt och blint på när det gäller saker som jobbet, läkar tider och så vidare. Men i stort sett varje dag går jag igenom paniken över det här:



Det ploppar upp att jag ska jobba imorgon men imorgon ska vi ju få gäster, Ken och Yukari ska ju komma, fan också! Men duuuh, klockan är över tolv. Det har blivit nästa dag, så det är inte imorgon fastän det är imorgon.

Suck, aldrig ska man få en lugn stund!



Och den här låg i brevlådan idag. Är nästan lite rädd för att Yuji ska ha sett den. Det är så typiskt mig att bli polare med Jehovas Vittnena också. Det tog flera veckor att vifta bort mjölk killen som kom med gratis mjölk prover och att ha Jehovas springande här tror jag inte Yuji kommer uppskatta. Men jag kan bara inte köra dörren i nyllet på trevliga människor, det är ju kul att få byta några ord.
Söt som hon var, tanten som kom och plingade på igår, så har hon fixat broschyren på svenska för att hon kände själv att om hon var i ett främmande land så långt bort från sitt modersmål så är det rätt skönt att få se det ibland. Men God bless her, inte sant? Jag ska självklart inte gå och bli Jehovas men nog har hon spridigt lite värme alltid :)

HAHA, skönt dock med kalendern.. brukar också få lite panikkänslor när klockan slagit över och det är nytt datum.

Hahaha urg, vet hur du känner. GIllar inte när jehovas knackar på här hemma men jag har inte hjärta till att ignorera dem... (X;-_-)



Lycka till på ditt långpass!

Hahaha jag är likadan! Jag kan inte köra bort dessa dörrknackare, vilka de än är. Jag brukar börja med att säga att jag inte riktigt har tid och så står jag där i en halvtimme och pratar ändå:P Fast jag tycker att det är lite roligt att prata med Jehovas ändå, just för att jag finner andras tro fascinerande. Jag är ju inte troende själv och därför kan jag liksom inte förstå mig på dem riktigt:P

Ja, det var oerhört gulligt av henne:) Egentligen borde väl inte din man bli arg för att han har en omtänksam fru^^, men förklara bara lugnt för kvinnan att du uppskattar hennes vänlighet men du vill inte bli Jehovas vittne (om du inte vill det såklart). Men för dem är de nog, om jag minns rätt, så att de uppfyller sin kvot för spridande av budskap även om du inte tänker bli Jehovas vittne, så du gör henne en tjänst iaf även om du inte vill bli det!

Hehe, söt tant. :)

Tror inte dom har något emot att du inte vill bli ett vittne, det uppskattas att bara dela lite tankar också. ^^

haha jag lyckas också få den där paniken varje kväll då klockan slagit över från 12 :)