「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Nar vi var pa Book-Off sa hittade vi samtidigt som vi hittade namnboken ocksa en brollopstidning som hade special om just "Kokusai Kekkon"  [ 国際結婚 ] som ar international marriage. Nu ar jag och Yuji inte gifta an men vi ar inte ett mindre kokusai par for det. Att vara tillsammans med nagon som ar pa en san olik kulturell niva som vi ar ar inte latt. Det ar nastan hjartekrossande nar man tanker pa hur det var nar man kom hit med alla drommar man hade om att gifta sig och skaffa barn. Forutom att japan ar rasistiskt nog som det ar sa ar kultur sa viktigt. Som tur ar sa gar det att styra om man bara pratar. I tidningen fanns det en massa intervjuer just med gifta par av olika kulturer och ocksa en intervju med Saori och Toni fran "Daarin ha gaikokujin" som jag pratade om tidigare i ett inlagg! Alla intervjuer och artiklar i tidningen riktade sig kanske overraskande (men inte for min som den annorlunda) mot den som bor i landen, den som har kulturen. Den poanterade mycket som jag och Yuji pratat om som vi ibland greppat men ibland varit, framfor allt for Yuji svart att forsta.

For mig som utlanning i Japan ar det tyngsta (forutom faktumet att jag standigt blir pamind om att jag inte hor hamma har) att jag blir omynidghetsforklarad. Inte pa papper men i livet. Jag ar en vuxen manniska med egen inkomst och som flyttat ifran mina foraldrar. Samtidigt sa later inte Japan mig jobba for mitt levende eller ens skaffa ett eget litet krypin att komma hem till utan en massa kamp och svett och tarar fran min sida. Som utlanning maste jag gora ett val, antingen haller jag fast i vad som varit min uppvaxt och mitt liv eller sa slapper jag det. Om man vill bo i Japan och leva har sa maste man slappa, helt enkelt ge upp saker som ar stora delar av ens liv. Det har for mig varit ganska enkelt och jag och Yuji har sallan problem med kulturella skillnader pa den nivan. Med niva sa menar jag att man marker ratt snabbt att det finns tva olika kultur skillnader. Forst finns det den som gor att vi faktiskt kommer fran olika lander, att vi ar kulturellt olika. Men som nummer tva finns den kutlurella skillnaden som orsakar brak och tjafs aven i relationer dar bada kommer fran samma kultur just - sadar gor inte min mamma. Det negativa ar att i en relation med stor kulturell skillnad sa hamnar oftast dessa sma "gral" (kan knappast kallas det, diskussioner) latt i facket for kultur krock.. vilket ar fel. Och ganska skadligt.
Ett annat problem som togs upp i artikeln och som ar en bieffekt av just det jag namnde att det varit latt for mig att slappa mina svenska tradar ar att jag anpassas till landet. Jag fungerar nagolunda normalt och forstar i de flesta fall hur jag ska bete mig och denna akt blir som huden pa en kamelont. Bara for att den ser ut som en gren sa betyder det inte att den AR en gren. Och i ett kokusai forhallande blir resultatet att den partnern som kommer ifran landet i fraga glommer att dennes partner inte alls ar.. Japan, eller vad det nu kan vara. Oss utlanningar beter oss, pratar och kanske till och med later som den andres "egna folk" men vi ar inte det. Sa nar vi gor nagot fel, eller nagot gar snett, nagot glomts eller gjorts fel, sa blir krocken och resultatet mycket varre an om vi hade statt ut mer som utlanningar och den andre partnern tagit for givet att vi skulle missa det.

Toni sager i deras intervjuv att i deras relation var det Saori som holl hardare pa just kulturskillnaderna och "min mamma gor sahar" och att han mestadels gav vika for att det inte gjorde honom sa mycket men vart forvanad sen nar han markte just nar dom fick barn att nar det gallde deras son sa kunde han inte langre och det blev mycket mer brak och tjafs an normalt. Han kunde inte bara rycka axlarna at utbildning och sa vidare. Men han sager precis som alla oss sager att sa lange man satter sig ner och pratar sa ar det inte sa farligt och man ar som vilket par som helst.

Har hemma har vi inte alls mycket problem. For Yuji ar det lite storre just hur han ar van vid saker medan jag inte bryr mig sa mycket. Daremot har jag andra saker som jag haller kar och tycker ar viktigt. Pa det sattet kompromissar man (eller vi har nog snarare tur har). Men jag tanker inte ljuga och saga att det alltid ar rosor. Yuji som ar nagon som alltid finns har, som jag alltid kan luta mig tillbaka mot och mer an garna skulle vilja gifta mig med en dag ar ocksa den som ibland kan fa mig att kanna mig sa ensam och oforstad nar han borde vara den som har mest overseende. Sant kan inte hjalpas. Men jag vill ocksa saga att ju langre man ar tillsammans desto mer sallsynta blir dom stunderna, men ibland kan dom faktiskt kannas lite tyngre.