Godmorgon, jag har vikt lakarn.
Det har har jag gjort idag! Klockan ar 10:34 och jag sitter pa jobbet. Jag var 15 min sen for att tagen stoppade hela tiden. Det gjorde mig nastan nervos. Om jag inte varit sa forbannat hungrig hade jag sakert blivit stressad. Jag ringde chefen som fick oppna sa lange, hon var pa myshumor nar jag kom fram. Vek handdukar och nynna. Hon ar sa sot. Kortare an vad jag ar, haha. Hon ar fran Kina men flytta till Japan nar hon var ett ar sa hon pratar kinesiska med sin man och sina barn. Aven med mig. Det hander aldrig med min kollega Gina men med mig hander det ofta att hon babblar ivag pa kinesiska och sen tittar hon irriterat pa mig nar jag ser ut som varldens storsta manskliga fragetecken. Forstar inte ett ord.
Pa tal om att inte forsta ett ord. Det verkar som Yuji blivit tillsagd av mina forladrar att prata japanska med mig. Micke och nagra till trodde dom var sneaky sneaky nar dom tjuvlyssnat pa oss nar vi pratat ensamma och uppmarksammat att vi endast pratar engelska. Det var val inge nytt. Det har jag aldrig stuckit under stolen med. Det ar nu bara att saga ajdo till dagar med husfrid da man forstod vad ens man sa. Tror inte mina foraldrar forstar att jag tror knappt Kyoto-borna forstar sig sjalva nar dom pratar. Men det blir intressant och se vad mina Tokyo kompisar sager nar jag borjar prata som en lantis. Det har redan hant faktiskt, det ar ju inte sa att Yuji aldrig pratar japanska med mig, bara det att jag svarar alltid pa engelska. Sa jag ahr en del fraser som faller mer naturligt for mig i Kansaiben (Kyoto dialekt) an Kantouben (tokyo dialekt). Nar det hander ar det endast mina larare som forstar mig. For dom ar fran Osaka. Haha.
Fy fan va jag snackar.
Kommentarer
Trackback
