「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Jag och Ken snackade lite idag igen när vi åt ramen till middag.. att bo själv är fantastiskt. Men ändå är det många tankar som slår mig, sånt som jag känner är sånt jag blivit präglad av, sånt som är vana. En av de bästa sakerna med att bo själv är att om jag skulle känna för att gå ut vid halv 2 på natten för att köpa mat för veckan så är det ingen som ifråga sätter detta eller har en åsikt om detta (till exempel). Men ändå, när man står där med jackan på får man den där jobbiga känslan man får hemma när man är på väg att göra något som man vet att man får men också vet att mamma eller pappa har en åsikt om som inte matchar ens egen, den där jobbiga känslan. Trots att jag bott hemifrån så länge nu så får jag den fortfarande.

Dock känner jag att nästa situation börjar bubbla upp. Jag har ju Yuji som jag spenderar rätt så mycket tid med, oftast 3 till fyra dagar i sträck spenderar jag hemma hos honom. Det börjar redan bli lite halvjobbigt att behöva bo i en resväska, för så känns det. De flesta varor jag handlar hem är frysvaror för det fungerar inte att köpa hem mat som sedan blir dålig. Och sen detta flängande fram och tillbaka med väskor fulla med kläder. Det börjar bli kämpigt. Men hur skulle man kunna vara utan : ).

Jag har löst det på ett kreativt sätt. Med lite hjälp av min kvinnogen (kredit). Jag har helt enkelt slutat att ta med prylarna hem. Genialiskt. Och snart blir det dags för en Mimmi Box nr.2 eftersom THE Mimmi box börjar svämma över! Hah!

Ps. Frysen behöver frostas av, frysen jag inte ens använder. Suck för att vara vuxen och behöva frosta av frysen. Tråkigt! : )