Halloj!
Just nu sitter jag och ylar med sir Makihara i ett tomt hus i Sumpan. Det är så det ska vara. Inga tunna väggar med grannar som tjatar om manners, ingen pojkvän som avskyr Makihara för att han sjunger tant musik. Bara jag, Makihara och 4 katter som ber för sitt liv (och hörsel). Som ni kanske räknat ut redan så mår jag mycket bättre. Så länge jag i stort sett inte äter så får jag behålla vad jag stoppar i mig. Igår var jag på Ericas jobb för jag ville se hennes nya hotell där hon blev hotelldirektör i augusti, det var så fint! Scandic hotell i Kungens Kurva. Mycket större än Sjöfart som ligger i Slussen! Det var så fint att jag nog kommer be om att få bo där en natt när Yuji kommer. Det är så mysigt med hotell. Vi åt också lunch som var helt mums! Hotell lunch är ju otroliga. Jag åt mexicans bönsoppa och god fisk med ris och massa sallad och frukt. Med andra ord, det som jag vanligtvis äter. Magen bled glad och gjorde inte ont. Jag åt också en skiva kassler för den var gjord i ananas sås så jag kunde inte motstå men nog gled den ner fint den med. Jag är lite småkrasslig dock för att jag inte riktigt följde reglerna med middagen men så länge jag inte spyr så tycker jag det är lugna kulan. Jag har med mig Pocari Swear i pulver form så dö lär jag nog inte göra. Hoppas jag.
Min hemlängtan har börjat lagt sig också. Tycker det känns mysigt att vara med familjen och kunna träffa lite kompisar, var med Bine igår i flera timmar på eftermiddagen efter hotellet och vi hade jätte mysigt tyckte jag. Tycker det är roligt att vi alltid hållet kontakten och att Bine också varit villig att göra det, jag har ju haft det lite som det varit men Bine har alltid kört på så då gliderman inte isär. För hon är en av dom som jag verkligen tycker om. Men nu när jag inte känner för att gråta för att jag vill hem till Tokyo så roar jag mig med helt andra saker, dock smiter det iväg små fåniga kärleks mail till Yuji sådär nån gång hit och dit.. det är ju oundvikligt. Så många har det dock inte blivit men med tanke på att han i stort sett aldrig får några som måste han nog känna sig överrumblad där hemma.
Nej nu vart jag distraherad. Kommer mer.
Kommentarer
Trackback
