「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

Vi har haft en jattefin jul. Vi at massa god mat med massa goda vanner, precis som det ska vara. Nu ar det bara nagra dagar kvar till nyar och vi fixar for fullt. Yuji och Shingo ar ute och springer lite arenden, bl a ar han och handlar sake till nyar. Varan Osechi kommer hit imorgon, den blir levererad till dorren som tur ar sa jag har varit hemma nu och stadat undan julen!

 

Min dators skarm har ocksa slutat att fungera, eller lamporna rattare sagt i skarmen. Men nu nar livet forgylls av sa mycket annat sa har det blivit att datorn bara ligger pa en hylla i sovrummet och inte blir fixad. Jag har blivit mycket mer privat ocksa sen jag fick barn. Ar valdigt forvanad da internet alltid varit en del av mitt liv och jag trodde det skulle fortsatta att vara sa men t om pa min Facebook som ar privat sa har jag svart for att lagga upp bilder pa Shingo. Vet inte varfor jag blivit san. Det gor ocksa att jag inte vet riktigt vad jag ska ta mig till med bloggen, jag vill skriva om honom och om oss men samtidigt blir jag sa overbeskyddande. Vad skulle kunna handa liksom?

 

Nu ar han i alla fall 3 manader och vaxer sa det knakar. Eller han blir tjockare sa det knakar, han har fortfarande 56 i klader och de 62 som han har pa sig ar klader som jag inte orkar vanta mer pa att dom ska passa, han far helt enkelt ha for stora klader for jag vill kunna anvanda allt fint vi fatt/kopt! Han ar ju mycket nyfiken och sa ocksa och har sedan lange kunnat halla sitt huvud helt sjalv, sitta orkar han ocksa sa han spenderar mest sin tid i sin bumbo stol eller i famnen pa mig, bast tycker han om att sta upp det gor han nastan hela dagarna. Inte lange man fick njuta av den bebisen... kanns som att jag har en 9 manaders eller nagot redan!

 

Jag har varit supernyfiken rätt länge på att testa en såndär matservice när man får färska råvaror levererade med ett recept varje dag till dörren, ni vet? Speciellt nu när jag blev gravid och skulle få barn, det finns så mycket japansk mat som jag inte ens tänker på att laga eftersom jag inte växt upp med den. Men för mig känns det så viktigt att Shingo får lära sig äta ordentligt så att han i framtiden kan äta hos kompisar och för att det är en del av vem han är också. Sen tänker jag inte sticka under stolen med att det vore grymt skönt att slippa leka professionel, kreativ kock varenda dag när man har bebis spya på tröjan och inte ens haft tid att få någon aptit. Så nu tog jag chansen och beställde en test vecka från måndag den 17:e december! Mån - Fre kommer dom komma med mat till dörren och jag behöver bara laga! Gillar jag det så kommer jag köra det ett tag för att lära mig lite ny mat och slippa behöva tänka ut vad vi ska äta.

 

Jag kommer ihåg att jag nämnde nengajyou förut som är japanska nyårskort. Kom också ihåg att jag fick en fråga om det var så att man skulle klä ut barnen i djuret som följande år är. Men det måste man inte. Man kan ta vilka kort som helst under året på sig själv, sitt bröllop, sina barn eller vad man vill. Fast man bör nog se till att djuret för nästa år är med på något sätt, det räcker att sätta in en clipart bild eller så :) Men! Jag vill klä ut Shingo för det är roligt. Här har jag varit gravid i 9, i stort sett 10, månader, spenderat 2 dagar åt att få ut ungen, offrar sömn, egen tid, varmt mat och att gå på toa för den här lilla varelsen då får han minsann ställa upp och leka lite docka med sin mamma.

 

De goda nyheterna är att JA! jag har hittat en liten overall till honom! Och den kom i posten idag. Jag var lite tveksam eftersom dom här overallerna sällan sitter speciellt bra, vare sig på barn eller vuxna, och att minsta storleken var 60 vilket är för stort för Shingo MEN den sitter jättefint och är så otroligt söt! Det var ren tur att det fanns en affär som offrade sig att ta in sånna här.. det är väl inte direkt en förälders dröm att klä ut sitt barn till orm.

 

Yes! 3 år fick jag visumet förlängt till! Förhoppningsvis så är reglerna dom samma när dom 3 åren har gått så jag kan ansöka om PR (permanent residency) istället för att fortsätta med haiguusha visum.

Jag fick även det nya ID kortet som införst nu i somras, juni/juli någon gång jag minns inte exakt. Min åsikt enligt det nya kortet är att det bara är blaj. Jag hade inget emot vårat Alien Registration Card eller Gaikokujin torokusho som det heter här men det finns då uppenbarligen dom som störde sig på det och kände sig väldigt särbehandlade av att vi hade ett speciellt ID kort som japanerna inte behövde. Det jag rent ogillar med det nya kortet är att våra registrerade alias inte står tryckta på kortet, dom av oss som har alias har alltså tagit fulla kanji namn för att göra livet enklare här istället för att hela våra långa namn ska skrivas i katakana (vi västerlänningar har ju också i de flesta fall mellan namn som bara gör livet surare för en här i Japan) så om jag skulle gå till t ex en bank nu och dom skulle ifrågasätta kanjin som jag använder så kan jag inte identifiera mig med mitt ID längre. Suck. Men jag hoppas det är folk som är nöjda och känner sig mer jämställda nu.

 

Tyvärr blir det ingen bild på kortet då jag inte vill lägga upp mina ID handlingar offentligt på internet, men det är lite blått och lite grönt :D

 

Jag måste hoppa i säng för imorgon ska vi på öppna förskolan igen jag och Shingo, det visade sig såklart att det även finns en 2 minuter från där vi bor istället för 20 min som jag gick i fredags. Så typiskt. Men jag tänker ändå gå kvar borta i Ota-ku också!

Idag har jag, som nog så många andra, grävt fram julen. Jag har som tur är gjort det lätt för mig och har allt i en och samma låda. Det är bara lite mer utav ett projekt när man har ett litet plåster till barn också men Yuji tog med sig Shingo till mataffären så jag kunde få ordning på julstämingen här hemma.

 

Efter middagen så tände vi ljus, åt pepparkakor och drack glögg med julmusik, ja ni vet ju hur det går till. Shingo tyckte julgranen var rena höjdaren så som den blinkade men resten kunde vi ju likabra ha skippat enligt honom men jag satt såklart och bölade som, blödig som man är med alla amningshormoner. Min älskade lille pojkes första advent, buhää-hää! Typ så.