sfrgtfthr

Igar gav jag in for ett av de sugen jag haft ett tag, jag gjorde potatis mos till middag. Till min stora forvaning vart det ocksa potatismos och inte potatis klister eller potatis grot (som nar jag forsokte gora pulvermos en gang nar jag fortfarande bodde i Sverige). Det blev en klassisk potatis mos, flaskotlett med brunsas middag. Men det gick ned och Yuji tyckte det var jattegott.
Idag gav jag in for mitt andra sug - pannkakor - och stekte ett tio-tal sadar runt 4 nar jag kommit hem fran City Hall. Dom vart ocksa atbara, obranda och karakteristiskt orunda.

Det gick fort och bra pa City Hall, jag fick mitt nya visum och pass nummer skrivet pa baksidan av mitt Alien Registration Card. Tyvarr sa tillat inte Shinagawa-ku att jag registrerar kanji for mitt namn, inte ens i syfte for min hanko (japansk stampel). Forst vart jag lite sur, tyckte det var lite diskriminering nar hon visste att jag bade valt en kanji som fungerar med mitt namn och uttal utan att verka konsigt (som det i flesta fall med utlanningar blir) och att jag ville ha kanji just for att gora det enklare for allihopa nar det galler papper och annat. Men sen berattade hon for mig att det galler samma sak for japanerna, dom kan inte byta fran kanji till hiragana eller kanji till alfabetet. Dom maste behalla sin kanji som den ar. Sen bekraftade hon det som jag varit orolig for men folk hela tiden lugnat ner mig om och sagt "nejda, nejda for mig gick det super bra" och det ar just hur andra japaner ser pa utlanningar med kanji namn. Om man borjar pa ett foretag och dom ska trycka visit kort och man ger dom ett fullt kanji namn sa kommer dom mest storsta sannorlikhet be en att sluta. For att man helt enkelt ar oserios. Det var skont att jag fick den misstanken bekraftad. Men sjalvklart far jag ta Yujis kanji efternamn nar vi gifter oss, da kan dom till och med ga med pa att ge mig kanji till fornamn men just for rasism och annat rekommenderade hon att behalla "Mimi" skrivet i katakana.

Jag har insett att min blogg blivit mer och mer om min angest och halvt hat mot CSN och oro i livet an nagot lasvart som det borderline var forut men jag kanner mig helt slut. Allt jag gor ar att stressa infor manaden som kommer, nar jag borjar universitetet. Jag fick idag reda pa att jag maste anvanda skolans forsakring och att dom vill ha in 32 000 yen for den nu har imorgon tillsammans med termins avgift och kurslitteraturs kostnader. Vilket ar fine, MEN CSN har ju redan kopt min helarsforsakring via Mash som vi utlandsstudenter anvander. Sa da var det dags att hyperventilera over det, ringa Sverige samtal och halla tummarna pa att det gar att gora nagot at det. Suck. Och sen som gradde pa moset sa kan jag utan problem samtala med tjejen pa City Hall som grovt munfel och laspar som en dare medan hon pratar i 190 men jag kan fanimej inte forsta halften av vad min nya skola ringer och ber om. Grrr.

Eftersom jag blev sa irriterad och stressad agnade jag hela eftermiddagen fram tills middagsdags at att stada hela lagenheten. Vadrade ocksa futonen for forsta gangen i ar! Tvattade sangklader, dammsog mattan i 15 min (eftersom vi inte har mattpiskare till dammsugaren) dammtorkade och moblerade om. Egentligen vill jagmoblera om hela rummet men nu tror jag att jag hittat en nagorlunda smart losning at min Mimmi lada som star klumpigt och fult.

Nej tack och lov ar idag slut! Och imorgon landar ganget som jag vantat pa! Dom som jag lart kanna via att dom hittade mig pa bilddagboken och foljt mig. Nu ar det deras tur att komma till Japan : D kanner mig riktigt speedad for deras skull, haha. Hoppas deras flight gar bra och att dom far sova. For det far ju fan aldrig jag. Hah.

Kommentarer
Postat av: Micke

Chill out Mimmi

2009-03-25 @ 10:21:19
Postat av: Micke

Chill out Mimmi

2009-03-25 @ 10:22:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0