「君のスタイル」Kimi no Style << Din Stil >>

.. det har gatt alldeles for manga dagar sen jag updaterade. Anledninger ar att min dator fortfarande star i en kartong i min nya garderob. Lite halvskumt pa ett satt, hur jag en gang inte kunde leva utan maskinens surrande ljud och nu ar den inte ens uppackad pa flera dagar. Men det ar faktiskt inte for att jag trottnat pa min alskling, jag har bara inte tid. Jag har haft tva sjuka dagar, just nu har jag jobbat ratt mycket, borjar vid nio och sedan stanger vi baren och allt vid 12 pa natten, oftast sitter folk till 1 dock. Igar var jag borta 5 timmar mitt pa dagen for att stada mitt gamla rum i Shinjuku. Det tog saklart inte 5 timmar men att aka dit tar nastan en timme, stada tog kanske 30 min och att fa ner alla mina koksprylar och slanga halva matlasset tog nog ocksa 30 min. Sen lyckades jag lura till mig att fa mitt deposit pa rummet tillbaka. Jag har inte kvar kvittot, jag har lyckats fummla bort det och da far man inte tillbaka sitt deposit, detta sa dom runt 20 ganger da jag flyttade in men anda har jag helt glomt bort det. Men med lite kvinnlig list sa var det inga problem!

Igar var hemskt dock. Vi har en tjej pa jobbet som lyckats fumla till det ordentligt och utan att ga in pa den langa resan dit sa star vi vid 6 tiden pa kvallen med ett fullt hostel och 6 person som har bokat men inte fatt nagot rum for att det inte finns. Dessa 6 personer kom fran Peru och var 5 kvinnor och en man. Mannen var konstant glad, som om han var full, medan de 5 kvinnorna bara var laskiga och hogg pa spanska. Jag tyckte det var jobbigt att min chef inte riktigt tog tag i saken och att efter flera timmar av att forsoka fa in dom nagonstans i Tokyo, men Tokyo ar fullt, sa fick jag ta chefen i nackskinnet, fa henne att ringa capsel hotellen och sedan ge tva av dom min sang eftersom den elakaste av dom var klaustrofobisk. Trots att jag tycker att hon inte behovt vara sa otroligt elak, men jag forstar anda varfor hon var sa arg, sa ville jag inte att hon skulle behova sova i en kapsel nar hon ar klaustrofibisk. Sa jag ringde Yuji halv 11 och det var sjalvklart att jag fick sova hos honom. Jag tror aldrig jag varit sa arg och stressad, att boka in personer, ge lakaran, svara pa turist fragor, ringa alla Tokyos hostel, googla restauranger, svara pa email och prata engelska, svenska och japanska samtidigt.. det ar tur att man ar kvinna, haha.

Nar jag kom till Yuji kande jag bara hur jag slappnade av, jag var helt slut och somnade efter bara 5 min. Sa har jag sovit tills nu, halv 5. Tror jag behovde det. I en varm skon sang. Av nagon anledning sa oppnar min roommate alla fonster och balkongen i huset. Tokyo ar inte varmt langere, jag sover med tjocktrojjor, dubbla strumpor och mjukisbyxor.

Men nu nar jag far mitt depsoit tillbaka, ska jag kopa en cykel, antligen. Da kan jag cykla till skolan, till mitt hus, till affaren, man spar sa mycket tid och sa ar det sa mycket roligare! Tror ocksa jag ska kopa den fina tjocktrojjan jag sag, bara for att unna mig nagot litet da dom har pengarna kommer i yen och dom inte behover vaxlas.. och jag behover nagot att sova i.

Men ni ska veta att humoret ar pa topp! Jag har underbara kompisar pa mitt hostel, jag har Gina, jag har Yuji, jag har nagonstans att sova, jag har pengar till mat, jag har ett jobb som jag nu aven kommer att fa betalt for.. inte bara fa bo "gratis". Nu ar det dags att hanga tvatt och sedan bege sig hemmat, basta som fins ar val anda lokaltrafiken, sitta och mysa pa taget. Jag kommer nog aldrig ta korkort.