Jo juste!

Jo ni kanske minns hur jag berattade for nagra veckor sedan om taglivet har i Tokyo, om hur det ar en lek mellan liv och dod bara man ska ta sig till jobbet. Trots att jag pratade om det hade jag helt glomt bort att rush hour existerade och tyckte det var en toppen ide att ta taget fran Yuji till jobbet i morse.
Det tog tre tag innan jag ens kom pa. Vilket far det att svettas lite om fotterna da man har en tid att passa. Att aka tag i Japan ar som att kasta sig i vagorna pa Grekland. Taget stannar, det ar inte din station, du ska inte av men det ska alla andra sa det ar bara att gilla laget for du flushas ut som om nagon spolat toan. Jag ar med i spelet nu dock, och trycks och puttas precis som alla andra och lyckades halla mig pa taget hela vagen hit. Stunder var det illa, det ska jag inte forneka, syre ar inget man far vara krasen med, du far andas in vad som bjuds. Morgon kaffe andedrackt, kvav svett luft och det du precis andats ut sjalv. Men man far en viss gemenskap dar man star halvt bojd bakat for att taget svanger, med halva vagnen lutandes emot dig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0