Freeedag

Antligen fredag. Fredag, fredag. Skolan gick bra idag. Jag pratade ju med mamma, fiskade lite tips. Och fick det jag sokte. Min syster ar inte dum, hon ar ett geni och nar jag pratade med mamma om hennes medicin sa sa mamma att hon markte forandringar bl a att hon inte smaater lika mycket, trycker inte i sig lika mycket socker. Genialiskt. Eller som Nisse i Rena Rama Rolf sager, genitaliskt. Jag ar sa dalig pa att smaata och snacksa nyfortiden men tankte att det gar att losa pa annat vis, poangen ar att fa i sig energi. Sa jag laddade upp med fejk socker i form av Pepsi Zero och Ripobitan low calorie. Den fick jag halla i mig efter halva kanji lektionen, sen tryckte jag i mig min cancerframkallande aspartam Pepsi. Jag var sa full pa vatska men visst fan, det fungerade. Sa lange jag ar hog pa socker (och nikotin, man kommer inte undan trots att man inte roker), sa lange jag haller blodsockret halvvags upp i taket sa klarar jag av att halla koncentrationen, jag forsvann inte i mina egna tankar och jag fick inga sanna dar svarta minnen av lektionen som jag far ibland. Genialiskt, geeenialiskt. Det ar knappast bra men det ar en tillfallig losning, sa nu blir det att kopa masspack med Ripobitan och Light drycker. Sa ska jag nog klara den har sista manaden av skolan.

Yuji var ledig igar sa idag var det dags for jobb. Det ar skont att ha hittat nagon som fungerar som jag, speciellt nar det ar lika kallt i lagenheten som utomhus. Han gar upp och duschar, tillbaks i sangen. Gar upp och klar pa sig, tillbaks i sangen. Det ar svart att halla sig varm sjalv, jag behover hans hjalp trots att vi har en varme filt. Sen fick jag tjata i honom yoghurt och banan. Det var inte latt, fick nastan hojja rosten. Ibland kan jag knappt vanta tills vi faktiskt bor tillsammans sa vi kan ata ordentliga frukostar, nu blir det halv om halvt da vi shoppar mat lite om varandra. Det ar i alla fall fredag idag, nu har jag bott har over en vecka. Har lite daligt samvete, stackars Yuji som maste ha mig runt sig hela tiden men sa lange han ber mig sjalv att komma over sa forsoker jag intala mig att han inte kommer trottna riktigt an. Jag letade bostad i 3 timmar igar och hittade en hel del som skulle fungera perfekt, men hur som helst maste jag sta ut tills nasta ar, februari minst. Lugna kulan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0